Replik till plattformarna – Offerkoftan klär er inte

I torsdags publicerades en debattartikel undertecknad av ett flertal stora digitala plattformar inom den så kallade ”delningsekonomin”.  Åtminstone vad det har kommit att betyda i Sverige. Debattartikeln hade för avsikt att belysa rådande regler och skatter som enligt deras tycke hämmar dessa plattformars tillväxt och ”delningsekonomin”. Jag däremot anser att rådande regler är fungerande och att de nuvarande utredningarna är bra, just för att samma plattformar ska krävas att ta sitt ansvar för vår ekonomi, natur och vårt samhälle och för dem människor som utgör detta, men framförallt ansvaret och skyldigheterna gentemot sina användare.

Utredningen som debattartikeln nämner har som syfte: att göra en beskrivande kartläggning av olika modeller, analysera olika användares roller och rättsliga ställning, resonera kring befintlig lagstiftning både nationell och inom EU med fokus på förmögenhetsskatt, konsumenträtt, produktsäkerhet, tillsyn och tvistelösning. Utredningen skall även bedöma om det finns behov av andra åtgärder för att främja en positiv utveckling. Utredningen skall inte resonera kring arbetsrättsliga regleringar eller beskattning, då det pågår andra utredningar som fokuserar på det. Därför anser jag att större delen av debattartikelns innehåll inte är relevant för denna utredning som går vid namnet ”Användarna i delningsekonomin”.

Användarna är alltså de människor som skapar värde för dessa plattformar genom att hyra ut sina prylar, sitt hem eller bedriva taxiverksamhet med sin egen bil exempelvis. Utan användare inget värde, inget värde ingen plattform. En mer korrekt benämning däremot vore att kalla dessa tjänster ”On demand-tjänster”. On demand-ekonomi definieras som konsumenter som får omedelbar tillgång till prylar och tjänster via en digital marknadsplats. Inget i min mening delas här, lika lite som att Statoil ”delar med sig” av sina bilar genom att hyra ut dem.

Sharewash

Inom ”delningsekonomin” har det blivit populärt att använda sig av ord som annars hör sociala relationer till, i debattartikeln kan en läsa om ”killen som hjälper till att montera IKEA-möbler”.  Detta kallas för ”Sharewash” när ”organizations refer to renting and selling services as “sharing” and/or use terms like “community” in misleading ways“. Egentligen säljer denna kille sin tjänst ”att montera ihop IKEA-möbler”, det är farligt att börja kalla ekonomiska relationer för något annat än vad det är. Jag tar inte betalt av min vän när denne hjälper mig att montera ihop mina möbler, just för att det är en social relation. Men vill en istället paketera en kommersiell tjänst som en välvillig och god sak passar det bra att använda begrepp som ”hjälper” för att rida på delningsvågen, men detta är fel. Det är farligt att likställa ekonomiska relationer med sociala relationer, att monetärisera den riktiga mellanmänskliga tillit som byggs upp endast i en social relation. Det är därför dessa ”delningstjänster” använder rating-system och rekommendationer för att försöka skapa den typen av tillit som inte finns i ekonomiska relationer.  Samma system har samtidigt visats sig också leda till orättvisa villkor och diskriminering.

 

De flesta människor skulle tycka det vara helt absurt att knacka på grannen för att få låna något. Det har inte alltid varit så här men det blev normen i och med att vi i allt större grad blev passiva konsumenter. När det är enkelt och billigt att köpa det vi behöver, anses det inte längre som nödvändigt eller legitimt att låna av grannen, detta håller på att förändras. Våra tidigare normer är plötsligt på väg tillbaka, vi är trötta på att vara passiva konsumenter och vill hellre vara aktiva deltagare. Att vara en deltagare till skillnad från konsument betyder att du är med och bidrar och skapar värde tillsammans med andra deltagare.

Debattartikeln hade vart mycket intressant om den istället belyste utredningens område, användarens rättigheter och skyldigheter. Hur ska exempelvis plattformar som Rentl förhindra skador och tvister mellan dess användare, hur ska de lyckas få en mångfald av användare och kunna skapa trygga situationer för bland annat användarna på Buddler? Hur ska dessa plattformar verka för att fler användare inte bryter mot lagen pga bristande kunskap och information?  Just nu pågår en utredning mot ca 20 st chaufförer som är åtalade för svarttaxiverksamhet för att ha kört för Uber. Vad gör Uber för dessa människor och för att förhindra det? Vad gör plattformarna för att det ska vara lätt för sina användare att göra rätt med skatter osv? Om de vill kan de enkelt dela med sig uppgifter till Skatteverket eller tillhandahålla information eller lösningar på dessa utmaningar. Inte ett ord tas upp om detta. Det är vad jag hade kallat riktig innovation, plattformar som kommer på lösningar för och med användarna, det är framtiden.

De nämner att ”delningsekonomi” kan leda till positiva effekter så som minskad miljöpåverkan, ökad integration och fler enklare jobb. Inte ett ord om en plan för att skapa detta eller hur de aktiv jobbar med detta idag.

Det handlar inte om att skattereglerna ska ändras det handlar om att dessa plattformar ska ta sitt ansvar, underlätta för användarna att följa regler och betala skatt. Hur gärna Uber än vill klassas som samåkning för att undvika skatten kommer detta inte att ske eftersom det är taxi och inget annat. Plattformarna konkurrerar på samma villkor som andra kommersiella tjänster, varav de väljer att se sig själva som offer för skatter och regler.

För att vi inte ska demontera vårt välfärdssystem och kunna erbjuda stabila lösningar på våra samhällsutmaningar krävs det att kommersiella aktörer tar sitt ansvar och följer rådande regler och skatter, annars kommer detta allvarligt hota landets ekonomi och försätta användarna i otrygga och missgynnsamma förhållanden. Nästa artikel hoppas jag handlar om hur plattformarna istället fokuserar på användarna, deras rättigheter, skyldigheter och möjlighet att kunna påverka plattformen exempelvis genom så kallade ”plattforms kooperativ”. Och hur dessa plattformar delar på riktigt genom att: dela med sig av välstånd, dela med sig av makt och beslutsfattande, dela riskerna, dela resurser och insats, dela med sig av kunskap och information och dela ansvaret för samhällsnyttan.  Det är vad jag skulle kalla en genuin delningsekonomi.

Advertisements

One response

  1. Hej Emma!

    Härlig replik! Jag hade gärna också sett förslag på mer konkreta åtgärder gällande detta. Vi valde dock att spara på det krutet tills efter vi fått en chans att träffa utredarna, samt för att det var en första artikel med begränsat utrymme.

    Målet var att informera människor som inte är lika insatta som du, och att enas om EN konkret åtgärd, och vår gemensamma nämnare var just skattefrågan eftersom det är en ganska enkel åtgärd som kan göra mycket gott, i synnerhet för slutanvändaren som får tampas med överdriven byråkrati. Jämfört med övriga världen ligger vi hästlängder bakom den grundavdrag som råder om ca 18 000 kronor skattefritt per år.

    Diskussionen under vårt första möte med utredarna vår väldigt bred, och vi fick väldigt bra respons och gav väldigt bred feedback från både vårt eget perspektiv och användarnas.

    Skatt var en liten del i detta, men vi tog också upp de saker som du nämner är minst lika viktiga.

    Jag talar inte för ALLA aktörer nu, men jag förstår inte hur du kan tycka varken utredningarna eller regelverken idag inte går att förbättra.

    Utredningsformen fungerade jättebra på 70-talet, när det fanns tid att sitta och planera i 1-2 års tid och sen spendera lika mycket tid på att föreslå ändringar och implementera. Idag ser dock klimatet annorlunda ut; det dyker upp nya företag nästan varje dag och vi har som du vet hundratals nya människor i vårt som står utanför samhället och arbete.

    Även människor som vi tror är en del av vårt samhälle får inte plats i “ekonomin” eftersom den är byggd på en relativt ny modell där “ekonomin” per definition är något som uteslutande företag får syssla med. Det är raka motsatsen till ett jämställt samhälle, och så länge vi kallar den nya ekonomi för “delningsekonomi” och de facto klänger oss fast vid industrialiseringens system av företagande och jobb så kommer vita män och fackpampar sitta kvar med makten.

    Du tolkar det som att vi tar en “offerkofta” eftersom vi pratar utifrån företagsperspektivet, men själva syftet med våra plattformar är ju att göra företagande mer tillgängligt för människor som idag inte kan starta företag och bedriva egen verksamhet – eftersom det är för dyrt och krångligt. Jag träffar invandrare som byggt upp välfungerande marknader, på Facebook och dylikt som omsätter en massa jobb och pengar, och som vill syssla med detta professionellt. Men dessa människor kan inte kapitalisera på det eftersom de inte har kontakterna, kapitalet eller kunskapen att starta ett företag och tjäna pengar. Det borde vara enklare.

    Jag pratar om flyktingar som inte kan språket. Invandrare som tror att man antingen kan jobba på lager eller med barnomsorg, och som i bästa fall kan få hjälp av typ Jobbtorg att skriva ett CV, men som lever under uppfattningen att jobb finns hos Arbetsförmedlingen och jobb är förenat med arbetsintervju, trainee-program, provanställning som kanske leder till heltidsanställning, försäkringar och fack. Jag pratar om människor fast i socialbidrag som inte har RÅD att ta småjobb. Jag pratar om arbetslösa som sitter fast i A-kassa och hellre jobbar svart vid sidan av än att riskera bli av med A-kassan eftersom du behöver fylla i tusen blanketter och sitta i hundra telefonköer för att bevisa att du faktiskt fortfarande är arbetslös och inte heltidsanställd. Jag har själv genomlevt detta, och inget gör mig argare. Vi måste släppa det här. Det finns ett mellanting mellan arbetslöshet och heltidsanställning. Det måste gå att vara företagare utan att ha pluggat företagsekonomi.

    Jag pratar om människor som inte har en högskoleutbildning och inte har en chans i världen att starta eget företag och rodda med F-skattsedlar. Jag känner själv en handfull “kulturmänniskor” som praktiskt taget gått in i väggen pga av all byråkrati. Som nu sitter med uteblivna skatteutbetalningar bara för att nån blankett blev fel. Jag själv som pluggat till civilekonom och borde kunna siffror klarar inte ens av alla kvittningsemissioner och revisorsintyg och protokoll – hur fan ska en Somalier som knappt kan språket då klara av det? Bara det faktum att tjänster som Frilans Finans och Cool Company existerar är ett tydligt tecken på att företagande är otillgängligt för “the little guy”. DET vill vi ändra på. Vi talar för alla potentiella företagare, som är offer idag för att arbetsmarknaden är så fruktansvärt uteslutande.

    Om du hjälper din kompis att flytta och hen erbjuder dig pizza som “betalning” så ska värdet av dina pizza slices upptas i din bokföring. Det är befängt. Det finns en uppsjö av regler som snedvrider marknaden och ger gamla dinosaurieföretag orättvisa konkurrensfördelar. Det finns också en uppsjö aktörer som gör otroligt mycket gott för ensamma människors sociala situation och integration, som fullkomligt skiter i detta och kommer undan med det, just eftersom det är befängt. Det är lika befängt som att du behöver alkoholtillstånd för att få kunna dansa i offentlig miljö, eller som att du behöver sälja mat för att kunna sälja alkohol. Eller som att du bara får köpa alkohol fram till klockan 15 på lördagar.

    Sverige ligger struktur- och regelmässigt väldigt efter omvärlden, i synnerhet de länder som leder Afrika, Asien och Sydamerikas utveckling – där människor faktiskt lyckas organisera sig ganska bra på egen hand. Där människor skapar arbetstillfällen från ingenting, och där man hoppat över laptopen, bankerna, mobilt bankID och övrig byråkrati och struktur som bara hindrar folk från att faktiskt JOBBA. Innan storföretagen fanns fungerade “delningsekonomin”, dvs ekonomin ganska bra. Vi behöver göra något åt det annars kommer vi bli rejält omkörda. Jag har personligen inget emot det, jag kommer va först med att hålla u-länderna i svansen. Men jag håller dem hellre i handen.

    För övrigt har vi ingen välfärd i Sverige; människor bor på gatan, människor är arbetslösa, människor är sjukskrivna och de flesta människor vill inget hellre än att kunna ta ett jobb. Vilket jävla jobb som helst.

    Get off your high horse och sluta överanalysera – det är ingen tävling i vad som är “delning” eller inte. Vi kan väl alla hjälpas åt istället? Det enda som är viktigt är att sätta människor i arbete, först efter det kan vi börja oroa oss för ev. problem som uppstår, och då först då kan vi börja beskatta de “nya jobben”.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s