Replik till plattformarna – Offerkoftan klär er inte

I torsdags publicerades en debattartikel undertecknad av ett flertal stora digitala plattformar inom den så kallade ”delningsekonomin”.  Åtminstone vad det har kommit att betyda i Sverige. Debattartikeln hade för avsikt att belysa rådande regler och skatter som enligt deras tycke hämmar dessa plattformars tillväxt och ”delningsekonomin”. Jag däremot anser att rådande regler är fungerande och att de nuvarande utredningarna är bra, just för att samma plattformar ska krävas att ta sitt ansvar för vår ekonomi, natur och vårt samhälle och för dem människor som utgör detta, men framförallt ansvaret och skyldigheterna gentemot sina användare.

Utredningen som debattartikeln nämner har som syfte: att göra en beskrivande kartläggning av olika modeller, analysera olika användares roller och rättsliga ställning, resonera kring befintlig lagstiftning både nationell och inom EU med fokus på förmögenhetsskatt, konsumenträtt, produktsäkerhet, tillsyn och tvistelösning. Utredningen skall även bedöma om det finns behov av andra åtgärder för att främja en positiv utveckling. Utredningen skall inte resonera kring arbetsrättsliga regleringar eller beskattning, då det pågår andra utredningar som fokuserar på det. Därför anser jag att större delen av debattartikelns innehåll inte är relevant för denna utredning som går vid namnet ”Användarna i delningsekonomin”.

Användarna är alltså de människor som skapar värde för dessa plattformar genom att hyra ut sina prylar, sitt hem eller bedriva taxiverksamhet med sin egen bil exempelvis. Utan användare inget värde, inget värde ingen plattform. En mer korrekt benämning däremot vore att kalla dessa tjänster ”On demand-tjänster”. On demand-ekonomi definieras som konsumenter som får omedelbar tillgång till prylar och tjänster via en digital marknadsplats. Inget i min mening delas här, lika lite som att Statoil ”delar med sig” av sina bilar genom att hyra ut dem.

Sharewash

Inom ”delningsekonomin” har det blivit populärt att använda sig av ord som annars hör sociala relationer till, i debattartikeln kan en läsa om ”killen som hjälper till att montera IKEA-möbler”.  Detta kallas för ”Sharewash” när ”organizations refer to renting and selling services as “sharing” and/or use terms like “community” in misleading ways“. Egentligen säljer denna kille sin tjänst ”att montera ihop IKEA-möbler”, det är farligt att börja kalla ekonomiska relationer för något annat än vad det är. Jag tar inte betalt av min vän när denne hjälper mig att montera ihop mina möbler, just för att det är en social relation. Men vill en istället paketera en kommersiell tjänst som en välvillig och god sak passar det bra att använda begrepp som ”hjälper” för att rida på delningsvågen, men detta är fel. Det är farligt att likställa ekonomiska relationer med sociala relationer, att monetärisera den riktiga mellanmänskliga tillit som byggs upp endast i en social relation. Det är därför dessa ”delningstjänster” använder rating-system och rekommendationer för att försöka skapa den typen av tillit som inte finns i ekonomiska relationer.  Samma system har samtidigt visats sig också leda till orättvisa villkor och diskriminering.

 

De flesta människor skulle tycka det vara helt absurt att knacka på grannen för att få låna något. Det har inte alltid varit så här men det blev normen i och med att vi i allt större grad blev passiva konsumenter. När det är enkelt och billigt att köpa det vi behöver, anses det inte längre som nödvändigt eller legitimt att låna av grannen, detta håller på att förändras. Våra tidigare normer är plötsligt på väg tillbaka, vi är trötta på att vara passiva konsumenter och vill hellre vara aktiva deltagare. Att vara en deltagare till skillnad från konsument betyder att du är med och bidrar och skapar värde tillsammans med andra deltagare.

Debattartikeln hade vart mycket intressant om den istället belyste utredningens område, användarens rättigheter och skyldigheter. Hur ska exempelvis plattformar som Rentl förhindra skador och tvister mellan dess användare, hur ska de lyckas få en mångfald av användare och kunna skapa trygga situationer för bland annat användarna på Buddler? Hur ska dessa plattformar verka för att fler användare inte bryter mot lagen pga bristande kunskap och information?  Just nu pågår en utredning mot ca 20 st chaufförer som är åtalade för svarttaxiverksamhet för att ha kört för Uber. Vad gör Uber för dessa människor och för att förhindra det? Vad gör plattformarna för att det ska vara lätt för sina användare att göra rätt med skatter osv? Om de vill kan de enkelt dela med sig uppgifter till Skatteverket eller tillhandahålla information eller lösningar på dessa utmaningar. Inte ett ord tas upp om detta. Det är vad jag hade kallat riktig innovation, plattformar som kommer på lösningar för och med användarna, det är framtiden.

De nämner att ”delningsekonomi” kan leda till positiva effekter så som minskad miljöpåverkan, ökad integration och fler enklare jobb. Inte ett ord om en plan för att skapa detta eller hur de aktiv jobbar med detta idag.

Det handlar inte om att skattereglerna ska ändras det handlar om att dessa plattformar ska ta sitt ansvar, underlätta för användarna att följa regler och betala skatt. Hur gärna Uber än vill klassas som samåkning för att undvika skatten kommer detta inte att ske eftersom det är taxi och inget annat. Plattformarna konkurrerar på samma villkor som andra kommersiella tjänster, varav de väljer att se sig själva som offer för skatter och regler.

För att vi inte ska demontera vårt välfärdssystem och kunna erbjuda stabila lösningar på våra samhällsutmaningar krävs det att kommersiella aktörer tar sitt ansvar och följer rådande regler och skatter, annars kommer detta allvarligt hota landets ekonomi och försätta användarna i otrygga och missgynnsamma förhållanden. Nästa artikel hoppas jag handlar om hur plattformarna istället fokuserar på användarna, deras rättigheter, skyldigheter och möjlighet att kunna påverka plattformen exempelvis genom så kallade ”plattforms kooperativ”. Och hur dessa plattformar delar på riktigt genom att: dela med sig av välstånd, dela med sig av makt och beslutsfattande, dela riskerna, dela resurser och insats, dela med sig av kunskap och information och dela ansvaret för samhällsnyttan.  Det är vad jag skulle kalla en genuin delningsekonomi.

Advertisements

Kärlek & ensamhet – lästips, lyssnartips och filmtips

Just nu är jag inne i en period där jag tänker mycket kring kärlek och relationer men även hur individualismen leder till ensamhet och rädslan att knyta an, att vara beroende av andra.

2016 är året då jag inte ska ha något nyårslöfte där jag ständigt ska förbättra mig (tidigare år: tala inför folk, träna etc..), istället tänker jag sluta hetsa för att optimera mig själv. Jag tänker också erkänna mitt beroende av andra människor och gemenskap. I hela mitt liv har jag strävat efter att vara självständig och stark, f*ck that! Ensam är inte stark, så urbota dumt.

Några lästips, filmtips och lyssnartips till dig som är inne på samma spår:

Filosofiska rummet “Kan du välja att bli kär?” med Håkan Fischer, Lena Andersson och Bob Hansson.

Alice Teodorescus vinterprat  om kärlek och individualism

Sanna Lundells vinterprat om lycka

Metro “Svenskar själva men inte ensamma”

Hanna Hellquists krönika om ensamhet

Ann Heberleins “Ensamhetens utsiktslösa väntan”

Erik Gandin om “Den stora svenska ensamheten” och hans kommande film “The Swedish theory of love”

The Swedish Theory of Love (2015) – Trailer from FASAD on Vimeo.

 

Det kollaborativa 2015

I början av året blev jag intervjuad av Delaeko.se, som är Sveriges enda blogg om kollaborativ ekonomi (KE). I deras intervjuserie ”Det kollaborativa 2015” fick flera personer förutspå det kollaborativa året.

*begreppsförklaring längst ner i inlägget

Så vad var det som hände och hur väl stämde mina svar?

KE som årets miljölösning? – Ja

*Kollaborativ ekonomi tillsammans med *on demand-ekonomi blev årets miljölösning. Flera exempel på det är; Naturskyddsföreningens bok ”Ägodela”, IVL Svenska Miljöinstitutets konferens ”Tillståndet i miljön”, EU:s nya avfallspolitik som vill främja en *cirkulär ekonomi där resurser används mer effektivt och smart genom bland annat *kollaborativ konsumtion. Flera aktiviteter på Almedalen så som #AlmeDela samt Caminos event med bland annat framtidsministern, Kristina Persson. I SvD:s klimatpodd var Anders Wijkman tydlig med sitt budskap, vi måste vänja oss vid att äga färre prylar. I sitt vinterprat pratade även Johan Rockström om hur vi behöver förändra vår syn på ägande och förespråkade både cirkulär och kollaborativ ekonomi, som lösningen för en hållbar framtid.

 

Nådde vågen av Sharewash Sverige? – Ja

I intervjun uttryckte jag min lätta oro kring *Sharewash, när företag och verksamheter refererar till hyra och sälja som att dela. Det var bara en tidsfråga tills en våg av Sharewash skulle nå oss, internationellt har det pågått i några år. Desto mer kollaborativ ekonomi  växer desto fler vill profilera sig som gröna och godhjärtade ”delare” och deltagare med ett starkt community.

Hyra är inte låna lika lite som att köpa en taxiresa genom en app är att dela eller samåka. Företag vill gärna profilerar sig som en del av ”delandets ekonomi”, som är en diffus och flummig sammanslagning av kollaborativ ekonomi och on demand-ekonomi, men det låter fint.. Vem vill inte dela liksom? Förvirringen har till och med lett till att ordet ”delningsekonomi” finns på Språkrådets lista  för nya ord 2015. DN:s Linus Larsson gjorde en strålande analys och liksom Linus tycker jag delningsekonomi skall skrotas.

dela

Dela är att dela lika eller att dela med sig av överflöd, några exempel: dela fordon och dela kostnad  genom att samåka, dela med sig av sin kunskap via Wikipedia och dela mat genom facebookgrupper som ”Bjud en okänd vän på middag”. Det är detta som är ”true sharing” som det numera kallas i USA, vars kollaborativa ekonomi olyckligtvis var nära att drunkna i Sharewash-vågen.

Sharewash for Dummies: Vad delas och i vilket syfte? Vilken relation har parterna (jämnlika eller hierarki)? För vem skapas värde? Hur fördelas detta värde? Om det är pengar involverade hur fördelas dessa?

Läsvärd artikel för den som vill veta mer, #WeWashing: When “Sharing” Is Renting and “Community” Is a Commodity.

sharewash kollaborativ ekonomi

Foto

Plattforms kooperativ blev hett? – Nja

Jag erkänner, det var naivt att tro att plattforms kooperativ skulle ta vid, men jag var inte helt fel ute. Normen att de som skapar värde, likt den normen kring de som genererar data för digitala plattformar skall belönas därefter, växer sig allt starkare. Jag tror 2016 kommer präglas av nya former av kollaktivt ägande. Internationellt har plattforms kooperativ uppmärksammas under året men det är först nästa år jag tror detta kommer bli en snackis i Sverige, iaf för early adaptors.

 

KE hett inom akademin? – Ja

Jag efterlyste också fler studier kring både kollaborativ ekonomi och kollaborativ konsumtion. Under året har flera C-uppsatser publicerats inklusive min egen, vilket påvisar det stora intresset för ämnet. Forskarna som uppmärksammats är; Karin Bradley på KTH som blivit den svenska experten, Oksana Mont från Lunds Universitet samt Robin Teigland från Handelshögskolan i Stockholm. Studierna som gjorts hittills, tycks främst fokusera på hållbar konsumtion, hållbar stadsplanering samt affärsnytta/marknad. Jag saknar fortfarande siffror och kvantitativa undersökningar.

Göteborg Stad lät göra en undersökning där göteborgarna fick svara på frågor angående kollaborativ konsumtion, resultatet var positivt! Tre av fyra göteborgare kunde bland annat tänka sig att låna, dela och hyra verktyg!

 

Lärde vi oss av misstagen? -Ja

Genom att uppmärksamma ämnet och arbeta för dialog har vi hittills lyckats att undvika de största misstagen, sen har vi också haft tur. Vi har mycket att tacka våra väl fungerande lagar som skyddar konsumenten och samhället från att urholkas, exempelvis skattetaket på 40 000 kr, vid uthyrning av boende.  Detta gör att vi undviker att människor väljer att köpa upp bostäder för att hyra ut dem via AirBnb för att gå med maximal vinst. Personen börjar då agera mer likt ett företag/hotell men kommer undan alla regler och lagar som gäller hotell vilket bidrar till skev konkurrens. Samtidigt bidrar det till ökad bostadsbrist, då boendet inte leder till långsiktighet utan snarare till tomma bostäder men maximal monetär vinst för ägaren.

Det senaste har debatten kring dessa frågor gått mer åt en förståelse för att skatter bör vara nyanserade. Idag skattas det från första krona i Sverige när det gäller exempelvis tidsbanker och bytesringar, vilket kvävt utvecklingen och bidragit till att det knappt finns några fungerande tidsbanker i Sverige, till skillnad från både England och Spanien.

I november var jag inbjuden på en workshop om kollaborativ ekonomi, anordnad av Europakommissionen och jag uppfattade att myndigheterna var överens, att det är bättre att vänta och undersöka innan vi reglerar. Vilket kan uppröra en del då det blir ett “glapp” där vissa anses få fördelar. Jag förstår oron men hellre vänta och utreda än att strypa en utveckling som vi vill se.

 

Tog debatten fart? – Ja

I media har artiklar och reportage exploderat! Alla ville plötsligt lyfta (även kritisera) kollaborativ ekonomi. I slutet av året satte debatten igång på riktigt och fokuserar främst på skatter och hur den traditionella marknaden skall förhålla sig till kollaborativ ekonomi och on demand-ekonomi.

Under året kunde en följa den heta debatten mellan Uber och Svenska taxiförbundet med inspel av Skjutsgruppen och debatten slutade med att Svenska taxiförbundet gjorde en kupp, där de startade den fiktiva plattformen ”ShareFix” som en parodi på Uber.  Nyligen kom också ett svar från de två företagen BagHatch och TaskRunner, som väl illustrerar att det finns flera olika sätt att se på saken och förvirringen kring begreppen är stor.

I interpellationsdebatten mellan Per Bolund (MP) och Anette Åkesson (M) var båda överens att kollaborativ ekonomi och on demand-ekonomi kan främja Sveriges utveckling men bör ses över och Bolund skrev nyligen en debattartikel i GP där han tydliggör att de vill stödja möjligheten att hyra, dela, byta, låna och ge och här är Jessica Rosencrantz (M) svar. Kort innan kom ett inlägg signerat av både företag och Grön Ungdom samt MUF.

Det är många som tycker till och vill styra utvecklingen, och debatten har bara börjat. Nästa år kommer vi se flera debatter inom andra branscher, exempelvis inom hushållsnäratjänster samt frilansare och egenföretagare vars prekära situation kan komma att förvärras. Debatten kommer fortsätta handla om trygghet vs utveckling och jobb.

 

Nådde KE mainstream? – Nja

I början av året var det få som hade hört talas om kollaborativ ekonomi. Fler känner till begreppet idag och kommer i kontakt med kollaborativa verksamheter. Under året lyckades fenomenet nå längre än utanför sin innersta krets (early adaptors) och till “early majority”, nästa år förutspår jag att gemene hen kommer ha ett hum om kollaborativ ekonomi.

law-of-diffusion-of-innovation

 

Uppmärksammades KE inom politiken? – Ja

Flera politiska partier visar intresse för kollaborativ ekonomi, som nämnt innan interpellationen mellan M och MP men även motionen från Jessica Rosencrantz (M).

Finansinspektionen började i år granska Crowdfunding (gräsrotsfinansiering) dels för att kartlägga storleken av crowdfunding men även för att titta närmare på hur regelverken ser ut i andra länder. Samtidigt pågår en annan utredning där on demand-tjänster som Uber skall granskas.

I intervjun fick jag frågan, Vilken känd person i Sverige hoppas du kommer att frälsas av den kollaborativa ekonomin under året? På vilken jag svarade: Finansmarknads- och konsumentminister Per Bolund och där hade jag bannemej rätt!

Farhågor inför 2016

En av mina största farhågor är att plattformsmonopol tar över och att de människor som utför tjänster och skapar värde för företagen utnyttjas och blir likt en vara (varufiering/kommodifiering). Idag lever många i en prekär situation och denna kan komma att förvärras om det inte sätts gränser för minimilöner och förhindrar att risker (exempelvis kostnad för försäkringar och pension) faller på den enskilda människan. Ett exempel som kan leda till varufiering är Yobeeda som vill skapa möjlighet att ”dela” vikariepool. De skriver ”Kan vi dela på musik, boende och prylar kan vi kanske dela på tiden. Vi kan ju samköra! Så varför vi inte vikariepoola eller bemanningspoola med varandra?” Dock är detta människor och inte vilken vara som helst samt att dessa människor är ofta i en prekär situation, alltså saknar trygga anställningar och hoppar från korta kontrakt.

Jag är också rädd att den mellanmänskliga tilliten monetariseras, alltså vi gör inget åt varandra utan betalning. Att tjänster fokuserar på endast ekonomisk vinst vilket leder till ekonomiska relationer, istället för sociala relationer som kräver äkta tillit oberoende rating-system. Den där mellanmänskliga tilliten som borde finnas mellan grannar och vänners-vänner, guldet i den kollaborativa ekonomi. Det finns en risk att plattformarna, istället leder till minskad tillit och missgynnar integration, då en enkelt kan sålla bort människor en inte vill träffa (exempelvis AirDine). Beroende på hur tjänsterna designas kommer de antingen förhindra eller underlätta för möten mellan olika socioekonomiska-grupper.

Min andra farhåga är att de ideella krafterna slås ut av vinstdrivande företag och att de kommande regleringarna inte gör skillnad på verksamheterna, beroende på vilket värde de skapar för samhället eller hur de är organiserade, exempelvis Skjutsgruppen (samåkningsrörelse)  vs Uber (on demand-tjänst, taxiresor).

 

Kommer 2016 bli ett år av hyryra eller väntar det kollaborativa samhället?

Förhoppningar inför 2016

Fler människor förstår den otroliga bredd som finns när det gäller aktörer och verksamheter och ser värdet av dem, då de skapar olika relationer och värden för samhället. Min stora förhoppning är att vi ser hyperlokala lösningar och verksamheter, så vi slipper sitta där med några få globala plattformsmonopol i slutet av året. Jag ser fram emot att följa utvecklingen kring plattforms kooperativ och nya former av samägande och där de som skapar värde belönas.

Idag sker debatten med en hög grad förvirring där få har en djupare förståelse för de olika begreppen, vilket jag hoppas kommer komma då detta är ett måste inför nya regleringar och policys. Jag hoppas också på en nationell diskussion där vi ställer oss frågan, vilken utveckling vill vi stödja och hur ser det kollaborativa samhället ut?

Jag hoppas att vi lyckas med vårt (Kollaborativ Ekonomi Göteborg) mål att Göteborg utnämns som en så kallad “Sharing City”.

Det tycks ske ett tankeskifte, allt fler ser hur orationellt, ineffektivt och olönsamt, det är med privat ägande som enda norm och hur kul det är att möta människor. Jag känner stort hopp inför 2016!

 

Håll koll på: Slock.it , Lazooz, Loconomics, Sharing Cities, biblioteken, bostadsbolagen och så klart städerna, Göteborg och Malmö.

 

*Kollaborativ ekonomi: The collaborative economy is defined as initiatives based on horizontal networks and participation of a community. It is built on “distributed power and trust within communities as opposed to centralized institutions” (R. Botsman), blurring the lines between producer and consumer. These communities meet and interact on online networks and peer-to-peer platforms, as well as in shared spaces such as fablabs and coworking spaces (källa: OuiShare).
*Kollaborativ konsumtion: Tillgång framför ägande, tillgång till outnyttjad kapacitet samt att dela med sig av överflöd genom att hyra, dela, byta, låna och ge (egen definition).
*On demand-ekonomi: The On-Demand Economy is defined as the economic activity created by digital marketplaces that fulfill consumer demand via immediate access to and convenient provisioning of goods and services (källa: theondemandeconomy.org).
*ShareWash/WeWash: when organizations refer to renting and selling services as “sharing” and/or use terms like “community” in misleading ways. 
* Cirkulär ekonomi: En cirkulär ekonomi syftar till att återuppbygga kapitalet, oavsett om det är ekonomiskt, tillverkade, mänskligt, socialt eller fysiskt. Det säkerställer förbättrade flöden av varor och tjänster. I en cirkulär ekonomi designas produkter för att kunna återanvändas med hög kvalitet i ett tekniskt och/eller biologiskt kretslopp. Produktion och transporter sker med förnyelsebara bränslen (källa: cradlenet.se).

Vill du veta mer om kollaborativ ekonomi? Spana in min föreläsning från CSR Forum

Min C-uppsats om kollaborativ konsumtion – varsågoda

framsidan

Tillgång framför ägande – drivkrafterna bakom kollaborativ konsumtion_Emma Öhrwall 2015

Det känns mycket underligt att kunna dela med mig av min färdiga uppsats, speciellt när jag i dagens läge hade valt att utforma den annorlunda och använda andra begrepp.

Mentalt började jag med uppsatsen 2013 men började först skriva 2014 och idag blev den helt färdig (nja, en kan alltid fixa men nu måste jag släppa den). Varför tog det så lång tid? Jo, för det första har jag ett behov att förstå allt och gärna alla detaljer. Jag är en av dem som inte kan börja skriva förrän en har full koll på ämnet.Efterhand fick jag ge upp denna tanke och acceptera att med kollaborativ ekonomi går det inte, i alla fall inte just nu.

Inte heller fanns det mycket material jag kunde använda, forskningen hade inte hunnit börja undersöka kollaborativ ekonomi i den utsträckningen som jag behövde för att finna vetenskapligt material. Under tiden uppsatsen tog form kom fler och fler artiklar, rapporter och undersökningar (alla med olika definitioner och begrepp). Helt plötsligt ville alla skriva om återkomsten att hyra, dela, byta, låna och ge.

Det var få människor som kände till “kollaborativ ekonomi” eller “delandets ekonomi” (som det ibland missvisande kallas), när jag började skriva uppsatsen. Även jag hade svårt att förstå skillnaden mellan begreppen, varav jag använde begreppet delandets ekonomi i mina intervjuer. Idag vet jag mer, mycket tack vare uppsatsen och all den kunskap jag fått chansen att ta del av.

dela

Idag skulle jag snarare kalla vissa av tjänsterna “On demand ekonomi” och andra delar “kollaborativ ekonomi” varav “kollaborativ konsumtion” är en del av den kollaborativa ekonomin. Jag skulle inte använda delandets ekonomi då det är för diffust och oklart.

On-demand: The On-Demand Economy is defined as the economic activity created by digital marketplaces that fulfill consumer demand via immediate access to and convenient provisioning of goods and services.

Kollaborativ ekonomi: The collaborative economy is defined as initiatives based on horizontal networks and participation of a community. It is built on “distributed power and trust within communities as opposed to centralized institutions” (R. Botsman), blurring the lines between producer and consumer. These communities meet and interact on online networks and peer-to-peer platforms, as well as in shared spaces such as fablabs and coworking spaces.

Många kan tycka att det känns onödigt att vara så noga med begrepp, är det inte effekten som är viktigast och strunt samma vad vi kallar det? Jag förstår att det känns onödigt, men någon som någon gång skrivit en uppsats, rapport eller varit med att skapa en policy vet att begrepp är viktigt. Vad är det som beskrivs? Vad är det som undersöks? Vad är det som ska regleras? Vilka konsekvenser får det? Vilka är drivkrafterna? etc.. För detta krävs begrepp och definitioner, speciellt när fenomenen är många och uppfattas som nya och tycks höra ihop med varandra.

Oavsett begreppsförvirring lyckades uppsatsen besvara enligt mitt tycke de båda forskningsfrågorna:

Vilka är drivkrafterna bakom kollaborativ konsumtion?

Hur kan kollaborativ konsumtion leda till en mer ekologiskt hållbar konsumtion?

kollaborativ ekonomi infograf_NY

Personligen anser jag att kollaborativ ekonomi kan bli en av vår tids bästa lösningar men som mitt resultat visar behöver kollaborativ konsumtion per automatik inte leda till en hållbar utveckling eller hållbar konsumtion.

Vill du veta mer?

Spana in föreningen Kollaborativ Ekonomi Göteborg, som jag var med och startade 2014.

Scones & chiasylt – LCHF, glutenfria och sockerfritt

Igår bakade jag fantastiskt goda scones som är väldigt enkla att göra!

IMG_20150325_223457

Recept 6 st

3 ekoägg

6 dl mandelmjöl

3 msk kokosfett/olja (rumstemp)

50 g smör (rumstemp)

3 krm bakpulver (aluminiumfri) finns på välsorterade ekobutiker

1-3 msk pumpafrön

1 krm himalayasalt

 

Blanda mandelmjöl och bakpulver i en bunke med en slev, rör i alla övriga ingredienser. Jag använde en slev men du kan också använda en elvisp. Grädda i ugnen på 190 grader i ca 15 min.

IMG_20150325_214851

 

Chiasylt

Tinade blåbär

vatten

chiafrön

sukrin

Jag höftade bara när jag gjorde sylten. Började med ca 2 dl bär och några matskedar chiafrön och vatten, lät det stå och hällde på mer vatten eller frön beroende på konsistensen, toppade med lite sukrin.

IMG_20150325_214939

Den så kallade ”tidningsdöden” och ”Generation gratis”

Som vanligt är det min ilska som är motorn och detta inlägg är inget undantag, men samtidigt är jag i denna stund hoppfull för framtiden. En framtida värld där hierarkier och snedvriden fördelning av resurser och kapital är ett minne blott.

fria resursfördelning

Fria Tidning om rapporten från Oxfam

___________________________________________________________________________________________________________________

Det talas om kris och dagspressens död. Under de senaste två åren har 700 journalistjobb försvunnit från vårt land, på grund av nedskärningar.

Samma vecka som Mediedagarna (MEG) anordnades var jag på två olika politiska möten och visan var den samma (dock från personer med skild politisk tillhörighet), vi som tillhör den yngre generationen läser inte nyheter och vill heller inte betala för nyheter, för vi är den där lata ”gratisgeneratonen”. Jag blev så innerligt provocerad.

För ovanlighetens skull köpte jag häromdagen Expressen, för att läsa om skottlossningen på Hisingen. En bra artikel men hälften av tidningen var reklam, reklam för alkohol mestadels vin och en hel del skvaller. Expressen har också en kolumn där läsarna får ställa frågor och passande nog var dagens fråga: Varför har ni så mycket reklam på hemsidan? Expressen svarade och försökte synliggöra sina resursbehov med en journalistkår på 260 stycken journalister osv.. De var tydliga med att deras affärsmodell bygger på annonsering och att de ständigt försöker att balansera läsarens upplevelse med annonsörens önskade effekt (läs ökad försäljning).

Expressen ägs av Bonnierkoncernen, Sveriges mäktigaste mediefamilj, i samma koncern ingår även Dagens Nyheter (DN), Dagens Industri (DI) och Sydsvenskan/Helsingsborgs Dagblad.  2014 gjorde Dagens Nyheter sitt bästa år på tio år, med en vinst på 173 miljoner kronor medan Aftonbladet gjorde en kraftig vinst på 237 miljoner kronor.

I senaste numret av Scoop, tidskriften för grävande journalister, kan en läsa om mediefamiljernas ökade miljardvinster. När Scoop granskade de privata medieägarnas inkomster var de 15 i toppen, 10 av dem Bonnier. Näst efter Christina Hamarin som toppar listan med sina 431 275 761kr (inkomst 2004 – 2013) kommer Pontus Bonnier med 203 110 761 kr. Så samtidigt som journalistkårerna krymper växer medieägarnas kapital.

Maktkoncentrationen är ett faktum. En ökad maktkoncentration oroar Ulrica Widsell, vice ordförande för Journalistförbundet, som hellre föredrar många medieröster och medieägare som konkurrerar med varandra.  Widsell påpekar även att mediefamiljernas framtida maktposition beror på hur väl de lyckas anpassa sig till de pågående omstruktureringarna som pågår i branschen.


old economy

Illustration från presentationen “Old Economy vs New Economy”

 

Det var detta jag fann mycket komiskt när jag under fredagen på MEG fick syn på debattartikeln ”Piratpartiet köper in sig på MEG”, som återspeglar mediernas okunskap om dagens deltagarkultur och den yngre generationens prioriteringar och värderingar.

För er utan bakgrundsfakta lyckades Piratpartiet gräsrotsfinansiera (*Crowdfunding) tusentals kronor för att bekosta Glenn Greenwalds medverkan på MEG. Greenwald är journalisten som Edward Snowden läckte till.  Detta tyckte TV-branschen var mycket oroväckande eftersom Piratpartiet enligt Björn Rosengren, ordförande i branschorganisationen Film- och tv-producenter, ” står för saker som vi har oerhört svårt att acceptera, att man inte ska betala för sig på nätet ”. Rosengren har visserligen rätt, jag vill inte betala för ytlig sensationsjournalistik eller ”så här blir vädret i påsk” (när det finns en app) eller ”så här mycket tjänar de i din kommun” ja ni vet rubrikerna.

Rosengren tillhör samma generation som de tidigare personerna jag nämnde i inledningen, de som tror att vi generation millennium (födda på 80-talet fram till 00-talet) inte vill betala för oss. Piratpartiets svar är läsvärt och jag håller med Björn Flintberg, “Mediet tillhör människorna, inte medieföretagen”.

grennwald

Glenn Greenwald under MEG 2015 Foto: Emma Öhrwall

Under sitt föredrag ”Absolute Control vs Free Press” poängterade Greenwald något jag tycker alla vars åsikter likt Rosengren borde höra, ”Skapas något av värde så får ni stöd”. Så enligt mig är inte det en ”tidningsdöd” utan snarare en ”innehållsdöd” som pågår. En innehållsdöd som förvärras allt mer då de finansiella resurserna krymper och journalistkåren med den, paradoxalt nog krymper inte vinsterna till mediefamiljerna.

Något annat värt att tänka på som Greenwald belyste är medias roll, ”media skall inte tjäna makten, den skall granska makten”. Journalistik är inte som vilken vara som helst på en marknad, en fri journalistik är grunden för en sund demokrati. Därför blir jag mycket förhoppningsfull när jag ser att nya tidningar och magasin med andra ägarstrukturer och affärsmodeller växer fram. Nu senast det gröna nyhetsmagasinet ”Syre” som har en flexibel prissättning. Så här skriver Syre på sin webb:

 Alla ska ha råd med Syre, därför kan du välja pris efter din plånbok. Vi hoppas dock att du som har råd väljer ett högre pris så vi får resurser att göra en högklassig tidning.

syre gåvoekonomi

Skärmdump av tidningensyre.se

Så istället för att skylla på oss generation millennium, fråga oss och låt oss delta när innehållet skapas. Jag förstår att det är svårt för de äldre generationerna att hänga med, vi har gått från centraliserade maktstrukturer till decentraliserade strukturer där gemene kan producera innehåll, som jag gör nu exempelvis.  Vi alla kan påverka och ha åsikter, på gott och ont. Oavsett, spelreglerna är förändrade och kommer fortsätta förändras vare sig den äldre generationen vill det eller ej, frågan är bara hur länge de kan streta emot transparens, decentralisering och öppenhet, som är ledorden för deltagarkulturen.

new economy

Illustration från presentationen “Old Economy vs New Economy”

Siktet bör riktas på de äldre och deras förutfattade meningar och okunskap om den utvecklingen som nu sker och deras oförmåga att anpassa sig till denna, men siktet skall framförallt riktas på den elit som gärna hovar in miljonerna medan journalisterna sparkas. Eller förresten strunta i dem, låt oss istället skapa mediekooperativ, ekonomiska föreningar eller liknande där medarbetarna och läsarna är delaktiga och låt de toppstyrda modellerna dö ut och låt journalistiken få frodas på nytt.

Förövrigt prenumererar jag på två tidningar som jag tycker skapar värde för mig, Camino magasin (ekonomisk förening) och ETC helg och mycket snart skall jag prova Syre.
*Crowdfunding (folkfinansiering) brukar beskrivas som gräsrotsfinansiering, och är en metod där en grupp människor monetärt stödjer exempelvis projekt, välgörande ändamål och verksamheter som de vill se förverkligas. Kända digitala plattformar för Crowdfunding är Kickstarter, Crowdculture och IndieGoGo.

Källor:

Scoop nr.1 2015

Expressen 20 mars 2015

Glenn Greenwald MEG 2015

Debattartikel Piratpartiet: “Vi deltog inte på Meg för att vi hatar upphovsrätt”

Crowdfundingkampanjen Greenwald till MEG 

 

Systemfel #3 står Telenors “Change” för

Igår såg jag Telenors senaste kampanj (läs desperata försök att kränga abonnemang och telefoner) med viljan att sälja en “ny” affärsmodell, som Resumé väljer att kalla det. Affärsmodellen är urdum och värre ur miljösynpunkt än den existerande affärsmodellen.

Den “nya” modellen framstår som ett sätt att få byta telefonmodell oftare, utan att behöva betala klart sitt abonnemang först. Visserligen en poäng här, trist att betala ett abonnemang på två år (vilket många väljer) när mobilens planerade livslängd gör att telefonen slutar fungera innan färdig avbetalning, även så kallat “planerat åldrande”.

Så med sin kampanj “Change” vill Telenor möjliggöra hyperkonsumtion av telefoner och har mage nog att marknadsföra detta som miljövänligt. I deras reklamvideo menar Telenor att de är miljövänliga när de återanvänder telefonerna  “sen skickas den vidare för återanvändning för att spara på miljö- och naturresurser” .  Att återanvända telefonen är bra då förlängs dess livscykel men observera att mobilen måste vara fungerande för att bytet skall vara genomförbart. Med kampanjen främjar de hyperkonsumtion genom att locka kunder att kunna byta telefonmodell varje år vilket är enligt mig genomruttet, och Greenwash!

Futerra en hållbarhetskommunikationsbyrån beskriver Greenwash enligt:

Greenwash, som också kallas gröntvätt eller grönmålning, är ett miljöpåstående som antingen är ogrundat (en lögn)
eller irrelevant (en distraktion). Greenwash kan dyka upp i reklambudskap, i PRsammanhang och på förpackningar, webbsidor och i intervjuer. Det kan handla om produkter och tjänster, såväl som organisationer eller människor. I grund och
botten handlar greenwash om att snacka mycket och göra lite, eller ingenting alls. Ett gammalt koncept som nu har klätt sig i moderna gröna kläder. Källa

I Futerras Greenwashguide prickar Telenors kampanj in flera av samtliga tio punkter som tyder på Greenwash. Ett tips till Telenor och reklambyrån Lowe Brindfors som står bakom kampanjen, läs Futerras Greenwashguide innan ni utvecklar kampanjer… Ni skulle också kunna fundera över vilket ansvar och vilken roll NI har i att “spara på miljö- och naturresurser”. 

Telenor uttrycker att den nya affärsmodellen bygger på konsumentinsikt, eftersom ” Enligt Telenors egna undersökning skulle sex av tio svenskar byta mobiltelefon oftare än vartannat år, om de hade möjlighet att göra det kostnadsfritt. ” Istället för att påskynda den linjära affärsmodellen och försöka göra den cirkulär, skulle de kunna göra cirkulära affärsmodeller på riktigt. Om det nu är så att de är seriösa i sitt miljöengagemang.

Telenor skulle kunna titta på andra företag som Fairphone och Phoneblocks exempelvis. Jag vet att Telenor i sig inte producerar telefonerna men de är återförsäljare, och har ett ansvar samt kan påverka kvalitén på framtidens telefoner, alltså produkten de säljer…

Telenor och Lowe Brindfors ni får gärna kontakta mig om ni behöver hjälp med att förstå vad riktigt miljöarbete betyder, hjälper er gärna!

Länkar: Kampanjen “Change”  och artikel i Resumé

Tidigare inlägg om mobiler och miljöpåverkan “Fairphone – luras inte av luren”

 

Här kommer kampanjen som provocerar mig så in i…

change1

 

 

change2

change3