Det kollaborativa 2015

I början av året blev jag intervjuad av Delaeko.se, som är Sveriges enda blogg om kollaborativ ekonomi (KE). I deras intervjuserie ”Det kollaborativa 2015” fick flera personer förutspå det kollaborativa året.

*begreppsförklaring längst ner i inlägget

Så vad var det som hände och hur väl stämde mina svar?

KE som årets miljölösning? – Ja

*Kollaborativ ekonomi tillsammans med *on demand-ekonomi blev årets miljölösning. Flera exempel på det är; Naturskyddsföreningens bok ”Ägodela”, IVL Svenska Miljöinstitutets konferens ”Tillståndet i miljön”, EU:s nya avfallspolitik som vill främja en *cirkulär ekonomi där resurser används mer effektivt och smart genom bland annat *kollaborativ konsumtion. Flera aktiviteter på Almedalen så som #AlmeDela samt Caminos event med bland annat framtidsministern, Kristina Persson. I SvD:s klimatpodd var Anders Wijkman tydlig med sitt budskap, vi måste vänja oss vid att äga färre prylar. I sitt vinterprat pratade även Johan Rockström om hur vi behöver förändra vår syn på ägande och förespråkade både cirkulär och kollaborativ ekonomi, som lösningen för en hållbar framtid.

 

Nådde vågen av Sharewash Sverige? – Ja

I intervjun uttryckte jag min lätta oro kring *Sharewash, när företag och verksamheter refererar till hyra och sälja som att dela. Det var bara en tidsfråga tills en våg av Sharewash skulle nå oss, internationellt har det pågått i några år. Desto mer kollaborativ ekonomi  växer desto fler vill profilera sig som gröna och godhjärtade ”delare” och deltagare med ett starkt community.

Hyra är inte låna lika lite som att köpa en taxiresa genom en app är att dela eller samåka. Företag vill gärna profilerar sig som en del av ”delandets ekonomi”, som är en diffus och flummig sammanslagning av kollaborativ ekonomi och on demand-ekonomi, men det låter fint.. Vem vill inte dela liksom? Förvirringen har till och med lett till att ordet ”delningsekonomi” finns på Språkrådets lista  för nya ord 2015. DN:s Linus Larsson gjorde en strålande analys och liksom Linus tycker jag delningsekonomi skall skrotas.

dela

Dela är att dela lika eller att dela med sig av överflöd, några exempel: dela fordon och dela kostnad  genom att samåka, dela med sig av sin kunskap via Wikipedia och dela mat genom facebookgrupper som ”Bjud en okänd vän på middag”. Det är detta som är ”true sharing” som det numera kallas i USA, vars kollaborativa ekonomi olyckligtvis var nära att drunkna i Sharewash-vågen.

Sharewash for Dummies: Vad delas och i vilket syfte? Vilken relation har parterna (jämnlika eller hierarki)? För vem skapas värde? Hur fördelas detta värde? Om det är pengar involverade hur fördelas dessa?

Läsvärd artikel för den som vill veta mer, #WeWashing: When “Sharing” Is Renting and “Community” Is a Commodity.

sharewash kollaborativ ekonomi

Foto

Plattforms kooperativ blev hett? – Nja

Jag erkänner, det var naivt att tro att plattforms kooperativ skulle ta vid, men jag var inte helt fel ute. Normen att de som skapar värde, likt den normen kring de som genererar data för digitala plattformar skall belönas därefter, växer sig allt starkare. Jag tror 2016 kommer präglas av nya former av kollaktivt ägande. Internationellt har plattforms kooperativ uppmärksammas under året men det är först nästa år jag tror detta kommer bli en snackis i Sverige, iaf för early adaptors.

 

KE hett inom akademin? – Ja

Jag efterlyste också fler studier kring både kollaborativ ekonomi och kollaborativ konsumtion. Under året har flera C-uppsatser publicerats inklusive min egen, vilket påvisar det stora intresset för ämnet. Forskarna som uppmärksammats är; Karin Bradley på KTH som blivit den svenska experten, Oksana Mont från Lunds Universitet samt Robin Teigland från Handelshögskolan i Stockholm. Studierna som gjorts hittills, tycks främst fokusera på hållbar konsumtion, hållbar stadsplanering samt affärsnytta/marknad. Jag saknar fortfarande siffror och kvantitativa undersökningar.

Göteborg Stad lät göra en undersökning där göteborgarna fick svara på frågor angående kollaborativ konsumtion, resultatet var positivt! Tre av fyra göteborgare kunde bland annat tänka sig att låna, dela och hyra verktyg!

 

Lärde vi oss av misstagen? -Ja

Genom att uppmärksamma ämnet och arbeta för dialog har vi hittills lyckats att undvika de största misstagen, sen har vi också haft tur. Vi har mycket att tacka våra väl fungerande lagar som skyddar konsumenten och samhället från att urholkas, exempelvis skattetaket på 40 000 kr, vid uthyrning av boende.  Detta gör att vi undviker att människor väljer att köpa upp bostäder för att hyra ut dem via AirBnb för att gå med maximal vinst. Personen börjar då agera mer likt ett företag/hotell men kommer undan alla regler och lagar som gäller hotell vilket bidrar till skev konkurrens. Samtidigt bidrar det till ökad bostadsbrist, då boendet inte leder till långsiktighet utan snarare till tomma bostäder men maximal monetär vinst för ägaren.

Det senaste har debatten kring dessa frågor gått mer åt en förståelse för att skatter bör vara nyanserade. Idag skattas det från första krona i Sverige när det gäller exempelvis tidsbanker och bytesringar, vilket kvävt utvecklingen och bidragit till att det knappt finns några fungerande tidsbanker i Sverige, till skillnad från både England och Spanien.

I november var jag inbjuden på en workshop om kollaborativ ekonomi, anordnad av Europakommissionen och jag uppfattade att myndigheterna var överens, att det är bättre att vänta och undersöka innan vi reglerar. Vilket kan uppröra en del då det blir ett “glapp” där vissa anses få fördelar. Jag förstår oron men hellre vänta och utreda än att strypa en utveckling som vi vill se.

 

Tog debatten fart? – Ja

I media har artiklar och reportage exploderat! Alla ville plötsligt lyfta (även kritisera) kollaborativ ekonomi. I slutet av året satte debatten igång på riktigt och fokuserar främst på skatter och hur den traditionella marknaden skall förhålla sig till kollaborativ ekonomi och on demand-ekonomi.

Under året kunde en följa den heta debatten mellan Uber och Svenska taxiförbundet med inspel av Skjutsgruppen och debatten slutade med att Svenska taxiförbundet gjorde en kupp, där de startade den fiktiva plattformen ”ShareFix” som en parodi på Uber.  Nyligen kom också ett svar från de två företagen BagHatch och TaskRunner, som väl illustrerar att det finns flera olika sätt att se på saken och förvirringen kring begreppen är stor.

I interpellationsdebatten mellan Per Bolund (MP) och Anette Åkesson (M) var båda överens att kollaborativ ekonomi och on demand-ekonomi kan främja Sveriges utveckling men bör ses över och Bolund skrev nyligen en debattartikel i GP där han tydliggör att de vill stödja möjligheten att hyra, dela, byta, låna och ge och här är Jessica Rosencrantz (M) svar. Kort innan kom ett inlägg signerat av både företag och Grön Ungdom samt MUF.

Det är många som tycker till och vill styra utvecklingen, och debatten har bara börjat. Nästa år kommer vi se flera debatter inom andra branscher, exempelvis inom hushållsnäratjänster samt frilansare och egenföretagare vars prekära situation kan komma att förvärras. Debatten kommer fortsätta handla om trygghet vs utveckling och jobb.

 

Nådde KE mainstream? – Nja

I början av året var det få som hade hört talas om kollaborativ ekonomi. Fler känner till begreppet idag och kommer i kontakt med kollaborativa verksamheter. Under året lyckades fenomenet nå längre än utanför sin innersta krets (early adaptors) och till “early majority”, nästa år förutspår jag att gemene hen kommer ha ett hum om kollaborativ ekonomi.

law-of-diffusion-of-innovation

 

Uppmärksammades KE inom politiken? – Ja

Flera politiska partier visar intresse för kollaborativ ekonomi, som nämnt innan interpellationen mellan M och MP men även motionen från Jessica Rosencrantz (M).

Finansinspektionen började i år granska Crowdfunding (gräsrotsfinansiering) dels för att kartlägga storleken av crowdfunding men även för att titta närmare på hur regelverken ser ut i andra länder. Samtidigt pågår en annan utredning där on demand-tjänster som Uber skall granskas.

I intervjun fick jag frågan, Vilken känd person i Sverige hoppas du kommer att frälsas av den kollaborativa ekonomin under året? På vilken jag svarade: Finansmarknads- och konsumentminister Per Bolund och där hade jag bannemej rätt!

Farhågor inför 2016

En av mina största farhågor är att plattformsmonopol tar över och att de människor som utför tjänster och skapar värde för företagen utnyttjas och blir likt en vara (varufiering/kommodifiering). Idag lever många i en prekär situation och denna kan komma att förvärras om det inte sätts gränser för minimilöner och förhindrar att risker (exempelvis kostnad för försäkringar och pension) faller på den enskilda människan. Ett exempel som kan leda till varufiering är Yobeeda som vill skapa möjlighet att ”dela” vikariepool. De skriver ”Kan vi dela på musik, boende och prylar kan vi kanske dela på tiden. Vi kan ju samköra! Så varför vi inte vikariepoola eller bemanningspoola med varandra?” Dock är detta människor och inte vilken vara som helst samt att dessa människor är ofta i en prekär situation, alltså saknar trygga anställningar och hoppar från korta kontrakt.

Jag är också rädd att den mellanmänskliga tilliten monetariseras, alltså vi gör inget åt varandra utan betalning. Att tjänster fokuserar på endast ekonomisk vinst vilket leder till ekonomiska relationer, istället för sociala relationer som kräver äkta tillit oberoende rating-system. Den där mellanmänskliga tilliten som borde finnas mellan grannar och vänners-vänner, guldet i den kollaborativa ekonomi. Det finns en risk att plattformarna, istället leder till minskad tillit och missgynnar integration, då en enkelt kan sålla bort människor en inte vill träffa (exempelvis AirDine). Beroende på hur tjänsterna designas kommer de antingen förhindra eller underlätta för möten mellan olika socioekonomiska-grupper.

Min andra farhåga är att de ideella krafterna slås ut av vinstdrivande företag och att de kommande regleringarna inte gör skillnad på verksamheterna, beroende på vilket värde de skapar för samhället eller hur de är organiserade, exempelvis Skjutsgruppen (samåkningsrörelse)  vs Uber (on demand-tjänst, taxiresor).

 

Kommer 2016 bli ett år av hyryra eller väntar det kollaborativa samhället?

Förhoppningar inför 2016

Fler människor förstår den otroliga bredd som finns när det gäller aktörer och verksamheter och ser värdet av dem, då de skapar olika relationer och värden för samhället. Min stora förhoppning är att vi ser hyperlokala lösningar och verksamheter, så vi slipper sitta där med några få globala plattformsmonopol i slutet av året. Jag ser fram emot att följa utvecklingen kring plattforms kooperativ och nya former av samägande och där de som skapar värde belönas.

Idag sker debatten med en hög grad förvirring där få har en djupare förståelse för de olika begreppen, vilket jag hoppas kommer komma då detta är ett måste inför nya regleringar och policys. Jag hoppas också på en nationell diskussion där vi ställer oss frågan, vilken utveckling vill vi stödja och hur ser det kollaborativa samhället ut?

Jag hoppas att vi lyckas med vårt (Kollaborativ Ekonomi Göteborg) mål att Göteborg utnämns som en så kallad “Sharing City”.

Det tycks ske ett tankeskifte, allt fler ser hur orationellt, ineffektivt och olönsamt, det är med privat ägande som enda norm och hur kul det är att möta människor. Jag känner stort hopp inför 2016!

 

Håll koll på: Slock.it , Lazooz, Loconomics, Sharing Cities, biblioteken, bostadsbolagen och så klart städerna, Göteborg och Malmö.

 

*Kollaborativ ekonomi: The collaborative economy is defined as initiatives based on horizontal networks and participation of a community. It is built on “distributed power and trust within communities as opposed to centralized institutions” (R. Botsman), blurring the lines between producer and consumer. These communities meet and interact on online networks and peer-to-peer platforms, as well as in shared spaces such as fablabs and coworking spaces (källa: OuiShare).
*Kollaborativ konsumtion: Tillgång framför ägande, tillgång till outnyttjad kapacitet samt att dela med sig av överflöd genom att hyra, dela, byta, låna och ge (egen definition).
*On demand-ekonomi: The On-Demand Economy is defined as the economic activity created by digital marketplaces that fulfill consumer demand via immediate access to and convenient provisioning of goods and services (källa: theondemandeconomy.org).
*ShareWash/WeWash: when organizations refer to renting and selling services as “sharing” and/or use terms like “community” in misleading ways. 
* Cirkulär ekonomi: En cirkulär ekonomi syftar till att återuppbygga kapitalet, oavsett om det är ekonomiskt, tillverkade, mänskligt, socialt eller fysiskt. Det säkerställer förbättrade flöden av varor och tjänster. I en cirkulär ekonomi designas produkter för att kunna återanvändas med hög kvalitet i ett tekniskt och/eller biologiskt kretslopp. Produktion och transporter sker med förnyelsebara bränslen (källa: cradlenet.se).

Vill du veta mer om kollaborativ ekonomi? Spana in min föreläsning från CSR Forum

Systemfel #3 står Telenors “Change” för

Igår såg jag Telenors senaste kampanj (läs desperata försök att kränga abonnemang och telefoner) med viljan att sälja en “ny” affärsmodell, som Resumé väljer att kalla det. Affärsmodellen är urdum och värre ur miljösynpunkt än den existerande affärsmodellen.

Den “nya” modellen framstår som ett sätt att få byta telefonmodell oftare, utan att behöva betala klart sitt abonnemang först. Visserligen en poäng här, trist att betala ett abonnemang på två år (vilket många väljer) när mobilens planerade livslängd gör att telefonen slutar fungera innan färdig avbetalning, även så kallat “planerat åldrande”.

Så med sin kampanj “Change” vill Telenor möjliggöra hyperkonsumtion av telefoner och har mage nog att marknadsföra detta som miljövänligt. I deras reklamvideo menar Telenor att de är miljövänliga när de återanvänder telefonerna  “sen skickas den vidare för återanvändning för att spara på miljö- och naturresurser” .  Att återanvända telefonen är bra då förlängs dess livscykel men observera att mobilen måste vara fungerande för att bytet skall vara genomförbart. Med kampanjen främjar de hyperkonsumtion genom att locka kunder att kunna byta telefonmodell varje år vilket är enligt mig genomruttet, och Greenwash!

Futerra en hållbarhetskommunikationsbyrån beskriver Greenwash enligt:

Greenwash, som också kallas gröntvätt eller grönmålning, är ett miljöpåstående som antingen är ogrundat (en lögn)
eller irrelevant (en distraktion). Greenwash kan dyka upp i reklambudskap, i PRsammanhang och på förpackningar, webbsidor och i intervjuer. Det kan handla om produkter och tjänster, såväl som organisationer eller människor. I grund och
botten handlar greenwash om att snacka mycket och göra lite, eller ingenting alls. Ett gammalt koncept som nu har klätt sig i moderna gröna kläder. Källa

I Futerras Greenwashguide prickar Telenors kampanj in flera av samtliga tio punkter som tyder på Greenwash. Ett tips till Telenor och reklambyrån Lowe Brindfors som står bakom kampanjen, läs Futerras Greenwashguide innan ni utvecklar kampanjer… Ni skulle också kunna fundera över vilket ansvar och vilken roll NI har i att “spara på miljö- och naturresurser”. 

Telenor uttrycker att den nya affärsmodellen bygger på konsumentinsikt, eftersom ” Enligt Telenors egna undersökning skulle sex av tio svenskar byta mobiltelefon oftare än vartannat år, om de hade möjlighet att göra det kostnadsfritt. ” Istället för att påskynda den linjära affärsmodellen och försöka göra den cirkulär, skulle de kunna göra cirkulära affärsmodeller på riktigt. Om det nu är så att de är seriösa i sitt miljöengagemang.

Telenor skulle kunna titta på andra företag som Fairphone och Phoneblocks exempelvis. Jag vet att Telenor i sig inte producerar telefonerna men de är återförsäljare, och har ett ansvar samt kan påverka kvalitén på framtidens telefoner, alltså produkten de säljer…

Telenor och Lowe Brindfors ni får gärna kontakta mig om ni behöver hjälp med att förstå vad riktigt miljöarbete betyder, hjälper er gärna!

Länkar: Kampanjen “Change”  och artikel i Resumé

Tidigare inlägg om mobiler och miljöpåverkan “Fairphone – luras inte av luren”

 

Här kommer kampanjen som provocerar mig så in i…

change1

 

 

change2

change3

 

Fairphone – Luras inte av luren

Jag hade precis kommit hem från praktiken i London och avnjöt en öl med en vän på den lokala baren. Jag fick ett sms och tog upp min telefon. Min vän kollade på mobilen och sa “Jaha du har kvar din gamla telefon” . Jag blev helt stum och fick mig en funderare. Kommentaren var oväntad och aldrig tidigare hade jag ens tänkt tanken “att jag hade min gamla telefon”. Saken är den att min telefon inte ens är gammal enligt min mening. Det är en Samsung Nexus som jag köpte för 2,5 år sedan. Som jag misstänkte började den krångla lagom till att min två års avbetalning var avklarad. Planerat åldrande kort sagt…

Åter till grundproblemet att konsumenterna ska byta telefonmodell lika ofta som underkläder. Hysterin att ständigt kommunicera att man är uppdaterad och har det senaste har en rad negativa konsekvenser. Hundratals användbara mobiler förkastas eller som oftast ligger telefonerna i en byrålåda och skräpar. Den ökade efterfrågan på mobiltelefoner i “utvecklingsländer” och de sinade resurserna har resulterat i pantsystem på telefoner. Ett av företagen som betalar dig för din gamla telefon är envirofone.se. Det låter så fint när diverse företag marknadsför sig som att man gör en god gärning att rusta upp telefoner så “utvecklingsländer” får tillgång till samma teknik som oss i väst. Förstå mig rätt, alla prylar och allt “skräp” skall återanvändas och återvinnas. Dessvärre är det  jag nämnde innan som driver utvecklingen, jakten på status att äga den senaste modellen av telefon och en marknad som är beroende av prylarnas korta livslängd.

Mobiltelefonen är nog den ägodelen vi använder mest. Panikkänslan när man tror att telefonen är borta har även jag känt. Tekniken leder till mycket gott och rent ut sagt älskar jag funktionen av min telefon. Nyss nämnde jag de sinade resurserna, resurser som främst består av metaller. Metaller som kräver tungt arbete och är en mycket miljöbelastande verksamhet. Mitt i allt detta har vi människorna som hanterar metallerna och arbetar i gruvorna. Skador på organ, nervsystem och infertilitet har rapporterats. Fysiska skador av kontakt med metallerna och det fysiska arbetet är en del av problematiken. Den andra delen består av att metaller oftast finns i icke demokratiska länder och länder med bristande eller obefintligt miljöskydd.

När jag köpte min telefon är alla telefonens baksidor och negativa konsekvenser dolda för mig. Hade vi ens köpt telefoner om vi fick veta att: Grattis till din nya telefon! Till följd av tillverkningen av denna telefon fick en flicka i Kongo betala med sitt liv. En man i Sydafrika drabbades av manganism och koppargruvan i Peru bidrar till att gruvan tillhör en av de mest förorenade platserna i världen.

Skulle inte tro det… Så tänk en gång extra innan du tänker byta ut din telefon.

När min telefon har sagt sitt tänker jag köpa mig en Fairphone. Fairphone är ett steg på vägen till att belysa problemen av mobiltelefonerna och att visa att telefonens supply chain kan skötas annorlunda än vad den gör idag. För en vecka sedan meddelande företaget att de har fått in de 5000 förhandsbeställningar de behövde för att starta produktionen.

Arbetarna i Kina får bättre betalt 

Metallerna från Kongo är från gruvor som inte stödjer konflikterna

Båda SIM-korten kan brukas

E-skrotprogram

Utbytbart batteri

fairphone_2-650x0

Fairphone: Buy a phone, start a movement from Fairphone on Vimeo.

Fairphone: Pre-order explanation animation from Fairphone on Vimeo.

http://takingshitapart.tumblr.com/

Skor sig på återvinning och återtillverkning – Converse, Puma och Nike

Converse genomförde 2009 kampanenj ReUSE A SHOE tillsammans med Nike. Där de samlade in använda skor för att sedan bli nytt material till basketplaner och lekplatser. PUMA kom i våras med sin Cradle 2 Cradle-kollektion InCycle där även skorna är komposterbara. Och nu verkar Nike vilja på nytt uppmärksamma deras arbete med Reuse-a-shoe. Nike har sedan 1990 malt ner 28 miljoner par skor och 36 000 ton skräp och återanvänt materialet.

Självklart skall företagen ansvara för materialet de har placerat på marknaden och då menar jag ansvar för hela livscykeln…

PUMA:s exemplar är det att föredra då de sluter loopen antingen biologiskt som med skorna eller tekniskt som med jackan. Det mest önskevärda vore att använda miljövänliga material som hade kunnat återtillverkas i all oändlighet. En sko blev en ny sko som blev en ny sko som..ja ni förstår.

Samtidigt tycker jag det är spännande och positivt att synen på produkternas material förändras. Det var precis det vi i CradleNet Göteborg ville uppmärksamma när vi skapade takingshitapart.tumblr.com  . De komplexa materialsammansättningarna och svårigheten att sortera materialet.

ras_680x450

 

Nike / Reuse-a-Shoe from ManvsMachine on Vimeo.

Förpackningen – skräp eller nytta?

Radio för oss som gillar design och miljö.

Synen på förpackningar som varumärkesförmedlare och skräp. Samtidigt som förpackningar är en stor del av vårt avfall skyddar det produkterna. Hälften av all livsmedel försvinner på vägen om maten inte är förpackad rätt. Samma visa som alltid i miljödebatten. Vad är bäst, mindre transporter eller mindre resursuttag eller mindre sopberg? Systemet är felkonstruerat från början, därför alla dessa paradoxer. Lösningen hade förmodligen varit lokala flöden som då leder till färre transporter. Livsmedlet blir också säsongsanpassat och förpackningarna skall vara designade som en del i ett sunt kretslopp. Behöver vi verkligen alla förpackningar och design, vart går gränserna? Med ändliga resurser bör vi specialdesigna blöjor, disktrasor och tandborstar?

Personligen älskar jag förpackningar och länge trodde jag att det var det jag skulle jobba med. Så som större delen av förpackningsbranschen ser ut idag är det bara dumt, riktigt dumt. Förpackningarna är designade på fel sätt och är en stor anledning till våra avfallsmängder. Det räcker inte med återvinning som förlänger livscykeln, vi behöver sluta livscykeln.

 

“Det går aldrig att sluta kommunicera”

f4164a28f5

helios1

pukka2

renee-old

Rent brilliant – Method, företaget som vågar

Method är ett företag som startade år 2000 i USA. Method tillverkar och säljer miljövänliga städprodukter, både när det gäller innehåll och förpackning. Sedan starten har företaget vågat ta stegen andra företag undviker.

2005 lanserades de i Storbritannien och Kanada. Tre år senare börja de producera förpackningar av 100% återvunnen “post-consumer” plast. 2009 blev de ett av de första företagen att bli Cradle to Cradle-certifierade och idag har de ca 60 produkter som kan leva upp till den skarpa certifieringen. Method samarbetar med TerraCycle som samlar in förpackningarna och återvinner materialet.  Förra året gick de ihop med min personliga favorit, Ecover.

Sist men inte minst har de börjat tillverka förpackningar av “havsplast”. I ett och ett halvt år har de samlat in ett ton plast från Hawaiis stränder. De vill belysa problemet med haven som fylls med skräp. De menar att tillverka något av plasten är inte en lösning men kan vara ett sätt att lyfta frågan. Läs mer om “havsplasten” här.

3001780-inline-method-ocean-plastic

 

“we’re not saying that the solution to the ocean plastic problem is making bottles out of trash, but by doing so we can prove that there are alternatives to using virgin materials – like PCR plastic, which we use in all of our bottles.”

method miljöarbete

Nudie – gamla jeans blir exklusiva mattor

Nudie Jeans gör det igen, bevisar sin innovativa anda och behåller platsen som förebild. Senaste är deras trasmattor av gamla jeans. Nudie-jeansen har donerats och jeanstyget har strimlats och vävts till mattor. Mattorna går under namnet “Post-Consumer Recycled Denim Rugs” och finns att köpa i deras konceptbutiker, exempelvis den i Göteborg. En matta kostar $599 och produceras i begränsad upplaga.

Det finns inte mycket att klaga på när det gäller Nudie, mattan är till och med märkt med “Bra Miljöval”. Det hade väll varit att skänka intäkterna från mattorna till sociala ändamål, i så fall om jag ska anmärka…vilket jag ändå måste. Men projektet har charmat mig totalt!

Nudie visar att med nytänkande kan material få nytt liv, material med nytt liv är nya möjligheter till intäkt. På väg mot cirkulär ekonomi…?

Undra hur många jeans det krävs för att göra en matta?

Nudie-Jeans-Bossa-Denim-Rug-1-thumb-620x308-56587

Nudie-Jeans-Bossa-Denim-Rug-2-thumb-620x425-56589

Nudie-Jeans-Bossa-Recycled-Denim-Rug-3-thumb-620x402-56593

via tjock.se hypebeast.com Cool Hunting

Taking Shit Apart

Har du någon gång tänkt på hur svårt det är att separera material av en produkt?

För att belysa denna fråga så startade vi i Cradle Net en tumblr, Taking Shit Apart. Här plockar vi isär diverse saker. En gång skulle jag plocka isär ett paraply, det tog 45 min!

Cradle Net är ett tvärsektoriellt nätverk bestående av ett 100-tal formgivare, producenter, kemister, arkitekter, eko-strateger m fl som arbetar för att tillämpa och sprida information om cirkulär ekonomi grundat i konceptet Cradle to Cradle (C2C), i Sverige och över världen. Liknande konstellationer finns även i Holland och Danmark. Såväl individer som företag och andra organisationer, är välkomna att bli medlemmar i Cradle Net, som drivs som en ideell förening.