Det kollaborativa 2015

I början av året blev jag intervjuad av Delaeko.se, som är Sveriges enda blogg om kollaborativ ekonomi (KE). I deras intervjuserie ”Det kollaborativa 2015” fick flera personer förutspå det kollaborativa året.

*begreppsförklaring längst ner i inlägget

Så vad var det som hände och hur väl stämde mina svar?

KE som årets miljölösning? – Ja

*Kollaborativ ekonomi tillsammans med *on demand-ekonomi blev årets miljölösning. Flera exempel på det är; Naturskyddsföreningens bok ”Ägodela”, IVL Svenska Miljöinstitutets konferens ”Tillståndet i miljön”, EU:s nya avfallspolitik som vill främja en *cirkulär ekonomi där resurser används mer effektivt och smart genom bland annat *kollaborativ konsumtion. Flera aktiviteter på Almedalen så som #AlmeDela samt Caminos event med bland annat framtidsministern, Kristina Persson. I SvD:s klimatpodd var Anders Wijkman tydlig med sitt budskap, vi måste vänja oss vid att äga färre prylar. I sitt vinterprat pratade även Johan Rockström om hur vi behöver förändra vår syn på ägande och förespråkade både cirkulär och kollaborativ ekonomi, som lösningen för en hållbar framtid.

 

Nådde vågen av Sharewash Sverige? – Ja

I intervjun uttryckte jag min lätta oro kring *Sharewash, när företag och verksamheter refererar till hyra och sälja som att dela. Det var bara en tidsfråga tills en våg av Sharewash skulle nå oss, internationellt har det pågått i några år. Desto mer kollaborativ ekonomi  växer desto fler vill profilera sig som gröna och godhjärtade ”delare” och deltagare med ett starkt community.

Hyra är inte låna lika lite som att köpa en taxiresa genom en app är att dela eller samåka. Företag vill gärna profilerar sig som en del av ”delandets ekonomi”, som är en diffus och flummig sammanslagning av kollaborativ ekonomi och on demand-ekonomi, men det låter fint.. Vem vill inte dela liksom? Förvirringen har till och med lett till att ordet ”delningsekonomi” finns på Språkrådets lista  för nya ord 2015. DN:s Linus Larsson gjorde en strålande analys och liksom Linus tycker jag delningsekonomi skall skrotas.

dela

Dela är att dela lika eller att dela med sig av överflöd, några exempel: dela fordon och dela kostnad  genom att samåka, dela med sig av sin kunskap via Wikipedia och dela mat genom facebookgrupper som ”Bjud en okänd vän på middag”. Det är detta som är ”true sharing” som det numera kallas i USA, vars kollaborativa ekonomi olyckligtvis var nära att drunkna i Sharewash-vågen.

Sharewash for Dummies: Vad delas och i vilket syfte? Vilken relation har parterna (jämnlika eller hierarki)? För vem skapas värde? Hur fördelas detta värde? Om det är pengar involverade hur fördelas dessa?

Läsvärd artikel för den som vill veta mer, #WeWashing: When “Sharing” Is Renting and “Community” Is a Commodity.

sharewash kollaborativ ekonomi

Foto

Plattforms kooperativ blev hett? – Nja

Jag erkänner, det var naivt att tro att plattforms kooperativ skulle ta vid, men jag var inte helt fel ute. Normen att de som skapar värde, likt den normen kring de som genererar data för digitala plattformar skall belönas därefter, växer sig allt starkare. Jag tror 2016 kommer präglas av nya former av kollaktivt ägande. Internationellt har plattforms kooperativ uppmärksammas under året men det är först nästa år jag tror detta kommer bli en snackis i Sverige, iaf för early adaptors.

 

KE hett inom akademin? – Ja

Jag efterlyste också fler studier kring både kollaborativ ekonomi och kollaborativ konsumtion. Under året har flera C-uppsatser publicerats inklusive min egen, vilket påvisar det stora intresset för ämnet. Forskarna som uppmärksammats är; Karin Bradley på KTH som blivit den svenska experten, Oksana Mont från Lunds Universitet samt Robin Teigland från Handelshögskolan i Stockholm. Studierna som gjorts hittills, tycks främst fokusera på hållbar konsumtion, hållbar stadsplanering samt affärsnytta/marknad. Jag saknar fortfarande siffror och kvantitativa undersökningar.

Göteborg Stad lät göra en undersökning där göteborgarna fick svara på frågor angående kollaborativ konsumtion, resultatet var positivt! Tre av fyra göteborgare kunde bland annat tänka sig att låna, dela och hyra verktyg!

 

Lärde vi oss av misstagen? -Ja

Genom att uppmärksamma ämnet och arbeta för dialog har vi hittills lyckats att undvika de största misstagen, sen har vi också haft tur. Vi har mycket att tacka våra väl fungerande lagar som skyddar konsumenten och samhället från att urholkas, exempelvis skattetaket på 40 000 kr, vid uthyrning av boende.  Detta gör att vi undviker att människor väljer att köpa upp bostäder för att hyra ut dem via AirBnb för att gå med maximal vinst. Personen börjar då agera mer likt ett företag/hotell men kommer undan alla regler och lagar som gäller hotell vilket bidrar till skev konkurrens. Samtidigt bidrar det till ökad bostadsbrist, då boendet inte leder till långsiktighet utan snarare till tomma bostäder men maximal monetär vinst för ägaren.

Det senaste har debatten kring dessa frågor gått mer åt en förståelse för att skatter bör vara nyanserade. Idag skattas det från första krona i Sverige när det gäller exempelvis tidsbanker och bytesringar, vilket kvävt utvecklingen och bidragit till att det knappt finns några fungerande tidsbanker i Sverige, till skillnad från både England och Spanien.

I november var jag inbjuden på en workshop om kollaborativ ekonomi, anordnad av Europakommissionen och jag uppfattade att myndigheterna var överens, att det är bättre att vänta och undersöka innan vi reglerar. Vilket kan uppröra en del då det blir ett “glapp” där vissa anses få fördelar. Jag förstår oron men hellre vänta och utreda än att strypa en utveckling som vi vill se.

 

Tog debatten fart? – Ja

I media har artiklar och reportage exploderat! Alla ville plötsligt lyfta (även kritisera) kollaborativ ekonomi. I slutet av året satte debatten igång på riktigt och fokuserar främst på skatter och hur den traditionella marknaden skall förhålla sig till kollaborativ ekonomi och on demand-ekonomi.

Under året kunde en följa den heta debatten mellan Uber och Svenska taxiförbundet med inspel av Skjutsgruppen och debatten slutade med att Svenska taxiförbundet gjorde en kupp, där de startade den fiktiva plattformen ”ShareFix” som en parodi på Uber.  Nyligen kom också ett svar från de två företagen BagHatch och TaskRunner, som väl illustrerar att det finns flera olika sätt att se på saken och förvirringen kring begreppen är stor.

I interpellationsdebatten mellan Per Bolund (MP) och Anette Åkesson (M) var båda överens att kollaborativ ekonomi och on demand-ekonomi kan främja Sveriges utveckling men bör ses över och Bolund skrev nyligen en debattartikel i GP där han tydliggör att de vill stödja möjligheten att hyra, dela, byta, låna och ge och här är Jessica Rosencrantz (M) svar. Kort innan kom ett inlägg signerat av både företag och Grön Ungdom samt MUF.

Det är många som tycker till och vill styra utvecklingen, och debatten har bara börjat. Nästa år kommer vi se flera debatter inom andra branscher, exempelvis inom hushållsnäratjänster samt frilansare och egenföretagare vars prekära situation kan komma att förvärras. Debatten kommer fortsätta handla om trygghet vs utveckling och jobb.

 

Nådde KE mainstream? – Nja

I början av året var det få som hade hört talas om kollaborativ ekonomi. Fler känner till begreppet idag och kommer i kontakt med kollaborativa verksamheter. Under året lyckades fenomenet nå längre än utanför sin innersta krets (early adaptors) och till “early majority”, nästa år förutspår jag att gemene hen kommer ha ett hum om kollaborativ ekonomi.

law-of-diffusion-of-innovation

 

Uppmärksammades KE inom politiken? – Ja

Flera politiska partier visar intresse för kollaborativ ekonomi, som nämnt innan interpellationen mellan M och MP men även motionen från Jessica Rosencrantz (M).

Finansinspektionen började i år granska Crowdfunding (gräsrotsfinansiering) dels för att kartlägga storleken av crowdfunding men även för att titta närmare på hur regelverken ser ut i andra länder. Samtidigt pågår en annan utredning där on demand-tjänster som Uber skall granskas.

I intervjun fick jag frågan, Vilken känd person i Sverige hoppas du kommer att frälsas av den kollaborativa ekonomin under året? På vilken jag svarade: Finansmarknads- och konsumentminister Per Bolund och där hade jag bannemej rätt!

Farhågor inför 2016

En av mina största farhågor är att plattformsmonopol tar över och att de människor som utför tjänster och skapar värde för företagen utnyttjas och blir likt en vara (varufiering/kommodifiering). Idag lever många i en prekär situation och denna kan komma att förvärras om det inte sätts gränser för minimilöner och förhindrar att risker (exempelvis kostnad för försäkringar och pension) faller på den enskilda människan. Ett exempel som kan leda till varufiering är Yobeeda som vill skapa möjlighet att ”dela” vikariepool. De skriver ”Kan vi dela på musik, boende och prylar kan vi kanske dela på tiden. Vi kan ju samköra! Så varför vi inte vikariepoola eller bemanningspoola med varandra?” Dock är detta människor och inte vilken vara som helst samt att dessa människor är ofta i en prekär situation, alltså saknar trygga anställningar och hoppar från korta kontrakt.

Jag är också rädd att den mellanmänskliga tilliten monetariseras, alltså vi gör inget åt varandra utan betalning. Att tjänster fokuserar på endast ekonomisk vinst vilket leder till ekonomiska relationer, istället för sociala relationer som kräver äkta tillit oberoende rating-system. Den där mellanmänskliga tilliten som borde finnas mellan grannar och vänners-vänner, guldet i den kollaborativa ekonomi. Det finns en risk att plattformarna, istället leder till minskad tillit och missgynnar integration, då en enkelt kan sålla bort människor en inte vill träffa (exempelvis AirDine). Beroende på hur tjänsterna designas kommer de antingen förhindra eller underlätta för möten mellan olika socioekonomiska-grupper.

Min andra farhåga är att de ideella krafterna slås ut av vinstdrivande företag och att de kommande regleringarna inte gör skillnad på verksamheterna, beroende på vilket värde de skapar för samhället eller hur de är organiserade, exempelvis Skjutsgruppen (samåkningsrörelse)  vs Uber (on demand-tjänst, taxiresor).

 

Kommer 2016 bli ett år av hyryra eller väntar det kollaborativa samhället?

Förhoppningar inför 2016

Fler människor förstår den otroliga bredd som finns när det gäller aktörer och verksamheter och ser värdet av dem, då de skapar olika relationer och värden för samhället. Min stora förhoppning är att vi ser hyperlokala lösningar och verksamheter, så vi slipper sitta där med några få globala plattformsmonopol i slutet av året. Jag ser fram emot att följa utvecklingen kring plattforms kooperativ och nya former av samägande och där de som skapar värde belönas.

Idag sker debatten med en hög grad förvirring där få har en djupare förståelse för de olika begreppen, vilket jag hoppas kommer komma då detta är ett måste inför nya regleringar och policys. Jag hoppas också på en nationell diskussion där vi ställer oss frågan, vilken utveckling vill vi stödja och hur ser det kollaborativa samhället ut?

Jag hoppas att vi lyckas med vårt (Kollaborativ Ekonomi Göteborg) mål att Göteborg utnämns som en så kallad “Sharing City”.

Det tycks ske ett tankeskifte, allt fler ser hur orationellt, ineffektivt och olönsamt, det är med privat ägande som enda norm och hur kul det är att möta människor. Jag känner stort hopp inför 2016!

 

Håll koll på: Slock.it , Lazooz, Loconomics, Sharing Cities, biblioteken, bostadsbolagen och så klart städerna, Göteborg och Malmö.

 

*Kollaborativ ekonomi: The collaborative economy is defined as initiatives based on horizontal networks and participation of a community. It is built on “distributed power and trust within communities as opposed to centralized institutions” (R. Botsman), blurring the lines between producer and consumer. These communities meet and interact on online networks and peer-to-peer platforms, as well as in shared spaces such as fablabs and coworking spaces (källa: OuiShare).
*Kollaborativ konsumtion: Tillgång framför ägande, tillgång till outnyttjad kapacitet samt att dela med sig av överflöd genom att hyra, dela, byta, låna och ge (egen definition).
*On demand-ekonomi: The On-Demand Economy is defined as the economic activity created by digital marketplaces that fulfill consumer demand via immediate access to and convenient provisioning of goods and services (källa: theondemandeconomy.org).
*ShareWash/WeWash: when organizations refer to renting and selling services as “sharing” and/or use terms like “community” in misleading ways. 
* Cirkulär ekonomi: En cirkulär ekonomi syftar till att återuppbygga kapitalet, oavsett om det är ekonomiskt, tillverkade, mänskligt, socialt eller fysiskt. Det säkerställer förbättrade flöden av varor och tjänster. I en cirkulär ekonomi designas produkter för att kunna återanvändas med hög kvalitet i ett tekniskt och/eller biologiskt kretslopp. Produktion och transporter sker med förnyelsebara bränslen (källa: cradlenet.se).

Vill du veta mer om kollaborativ ekonomi? Spana in min föreläsning från CSR Forum

Min C-uppsats om kollaborativ konsumtion – varsågoda

framsidan

Tillgång framför ägande – drivkrafterna bakom kollaborativ konsumtion_Emma Öhrwall 2015

Det känns mycket underligt att kunna dela med mig av min färdiga uppsats, speciellt när jag i dagens läge hade valt att utforma den annorlunda och använda andra begrepp.

Mentalt började jag med uppsatsen 2013 men började först skriva 2014 och idag blev den helt färdig (nja, en kan alltid fixa men nu måste jag släppa den). Varför tog det så lång tid? Jo, för det första har jag ett behov att förstå allt och gärna alla detaljer. Jag är en av dem som inte kan börja skriva förrän en har full koll på ämnet.Efterhand fick jag ge upp denna tanke och acceptera att med kollaborativ ekonomi går det inte, i alla fall inte just nu.

Inte heller fanns det mycket material jag kunde använda, forskningen hade inte hunnit börja undersöka kollaborativ ekonomi i den utsträckningen som jag behövde för att finna vetenskapligt material. Under tiden uppsatsen tog form kom fler och fler artiklar, rapporter och undersökningar (alla med olika definitioner och begrepp). Helt plötsligt ville alla skriva om återkomsten att hyra, dela, byta, låna och ge.

Det var få människor som kände till “kollaborativ ekonomi” eller “delandets ekonomi” (som det ibland missvisande kallas), när jag började skriva uppsatsen. Även jag hade svårt att förstå skillnaden mellan begreppen, varav jag använde begreppet delandets ekonomi i mina intervjuer. Idag vet jag mer, mycket tack vare uppsatsen och all den kunskap jag fått chansen att ta del av.

dela

Idag skulle jag snarare kalla vissa av tjänsterna “On demand ekonomi” och andra delar “kollaborativ ekonomi” varav “kollaborativ konsumtion” är en del av den kollaborativa ekonomin. Jag skulle inte använda delandets ekonomi då det är för diffust och oklart.

On-demand: The On-Demand Economy is defined as the economic activity created by digital marketplaces that fulfill consumer demand via immediate access to and convenient provisioning of goods and services.

Kollaborativ ekonomi: The collaborative economy is defined as initiatives based on horizontal networks and participation of a community. It is built on “distributed power and trust within communities as opposed to centralized institutions” (R. Botsman), blurring the lines between producer and consumer. These communities meet and interact on online networks and peer-to-peer platforms, as well as in shared spaces such as fablabs and coworking spaces.

Många kan tycka att det känns onödigt att vara så noga med begrepp, är det inte effekten som är viktigast och strunt samma vad vi kallar det? Jag förstår att det känns onödigt, men någon som någon gång skrivit en uppsats, rapport eller varit med att skapa en policy vet att begrepp är viktigt. Vad är det som beskrivs? Vad är det som undersöks? Vad är det som ska regleras? Vilka konsekvenser får det? Vilka är drivkrafterna? etc.. För detta krävs begrepp och definitioner, speciellt när fenomenen är många och uppfattas som nya och tycks höra ihop med varandra.

Oavsett begreppsförvirring lyckades uppsatsen besvara enligt mitt tycke de båda forskningsfrågorna:

Vilka är drivkrafterna bakom kollaborativ konsumtion?

Hur kan kollaborativ konsumtion leda till en mer ekologiskt hållbar konsumtion?

kollaborativ ekonomi infograf_NY

Personligen anser jag att kollaborativ ekonomi kan bli en av vår tids bästa lösningar men som mitt resultat visar behöver kollaborativ konsumtion per automatik inte leda till en hållbar utveckling eller hållbar konsumtion.

Vill du veta mer?

Spana in föreningen Kollaborativ Ekonomi Göteborg, som jag var med och startade 2014.

Missade du Delningsdagen kan du se den här!

Igår var det äntligen dags för Delningsdagen. Vi firade Global Sharing Day för första gången i Sverige (Göteborg).

Missade du alla fantastiska talare så har du chansen att se de flesta, dessvärre blev det en miss i sändningen och våra två första talare kom inte med. Är du intresserad av Kollaborativ Ekonomi, hör av dig 🙂

delningsdagen bild