Min C-uppsats om kollaborativ konsumtion – varsågoda

framsidan

Tillgång framför ägande – drivkrafterna bakom kollaborativ konsumtion_Emma Öhrwall 2015

Det känns mycket underligt att kunna dela med mig av min färdiga uppsats, speciellt när jag i dagens läge hade valt att utforma den annorlunda och använda andra begrepp.

Mentalt började jag med uppsatsen 2013 men började först skriva 2014 och idag blev den helt färdig (nja, en kan alltid fixa men nu måste jag släppa den). Varför tog det så lång tid? Jo, för det första har jag ett behov att förstå allt och gärna alla detaljer. Jag är en av dem som inte kan börja skriva förrän en har full koll på ämnet.Efterhand fick jag ge upp denna tanke och acceptera att med kollaborativ ekonomi går det inte, i alla fall inte just nu.

Inte heller fanns det mycket material jag kunde använda, forskningen hade inte hunnit börja undersöka kollaborativ ekonomi i den utsträckningen som jag behövde för att finna vetenskapligt material. Under tiden uppsatsen tog form kom fler och fler artiklar, rapporter och undersökningar (alla med olika definitioner och begrepp). Helt plötsligt ville alla skriva om återkomsten att hyra, dela, byta, låna och ge.

Det var få människor som kände till “kollaborativ ekonomi” eller “delandets ekonomi” (som det ibland missvisande kallas), när jag började skriva uppsatsen. Även jag hade svårt att förstå skillnaden mellan begreppen, varav jag använde begreppet delandets ekonomi i mina intervjuer. Idag vet jag mer, mycket tack vare uppsatsen och all den kunskap jag fått chansen att ta del av.

dela

Idag skulle jag snarare kalla vissa av tjänsterna “On demand ekonomi” och andra delar “kollaborativ ekonomi” varav “kollaborativ konsumtion” är en del av den kollaborativa ekonomin. Jag skulle inte använda delandets ekonomi då det är för diffust och oklart.

On-demand: The On-Demand Economy is defined as the economic activity created by digital marketplaces that fulfill consumer demand via immediate access to and convenient provisioning of goods and services.

Kollaborativ ekonomi: The collaborative economy is defined as initiatives based on horizontal networks and participation of a community. It is built on “distributed power and trust within communities as opposed to centralized institutions” (R. Botsman), blurring the lines between producer and consumer. These communities meet and interact on online networks and peer-to-peer platforms, as well as in shared spaces such as fablabs and coworking spaces.

Många kan tycka att det känns onödigt att vara så noga med begrepp, är det inte effekten som är viktigast och strunt samma vad vi kallar det? Jag förstår att det känns onödigt, men någon som någon gång skrivit en uppsats, rapport eller varit med att skapa en policy vet att begrepp är viktigt. Vad är det som beskrivs? Vad är det som undersöks? Vad är det som ska regleras? Vilka konsekvenser får det? Vilka är drivkrafterna? etc.. För detta krävs begrepp och definitioner, speciellt när fenomenen är många och uppfattas som nya och tycks höra ihop med varandra.

Oavsett begreppsförvirring lyckades uppsatsen besvara enligt mitt tycke de båda forskningsfrågorna:

Vilka är drivkrafterna bakom kollaborativ konsumtion?

Hur kan kollaborativ konsumtion leda till en mer ekologiskt hållbar konsumtion?

kollaborativ ekonomi infograf_NY

Personligen anser jag att kollaborativ ekonomi kan bli en av vår tids bästa lösningar men som mitt resultat visar behöver kollaborativ konsumtion per automatik inte leda till en hållbar utveckling eller hållbar konsumtion.

Vill du veta mer?

Spana in föreningen Kollaborativ Ekonomi Göteborg, som jag var med och startade 2014.

Den så kallade ”tidningsdöden” och ”Generation gratis”

Som vanligt är det min ilska som är motorn och detta inlägg är inget undantag, men samtidigt är jag i denna stund hoppfull för framtiden. En framtida värld där hierarkier och snedvriden fördelning av resurser och kapital är ett minne blott.

fria resursfördelning

Fria Tidning om rapporten från Oxfam

___________________________________________________________________________________________________________________

Det talas om kris och dagspressens död. Under de senaste två åren har 700 journalistjobb försvunnit från vårt land, på grund av nedskärningar.

Samma vecka som Mediedagarna (MEG) anordnades var jag på två olika politiska möten och visan var den samma (dock från personer med skild politisk tillhörighet), vi som tillhör den yngre generationen läser inte nyheter och vill heller inte betala för nyheter, för vi är den där lata ”gratisgeneratonen”. Jag blev så innerligt provocerad.

För ovanlighetens skull köpte jag häromdagen Expressen, för att läsa om skottlossningen på Hisingen. En bra artikel men hälften av tidningen var reklam, reklam för alkohol mestadels vin och en hel del skvaller. Expressen har också en kolumn där läsarna får ställa frågor och passande nog var dagens fråga: Varför har ni så mycket reklam på hemsidan? Expressen svarade och försökte synliggöra sina resursbehov med en journalistkår på 260 stycken journalister osv.. De var tydliga med att deras affärsmodell bygger på annonsering och att de ständigt försöker att balansera läsarens upplevelse med annonsörens önskade effekt (läs ökad försäljning).

Expressen ägs av Bonnierkoncernen, Sveriges mäktigaste mediefamilj, i samma koncern ingår även Dagens Nyheter (DN), Dagens Industri (DI) och Sydsvenskan/Helsingsborgs Dagblad.  2014 gjorde Dagens Nyheter sitt bästa år på tio år, med en vinst på 173 miljoner kronor medan Aftonbladet gjorde en kraftig vinst på 237 miljoner kronor.

I senaste numret av Scoop, tidskriften för grävande journalister, kan en läsa om mediefamiljernas ökade miljardvinster. När Scoop granskade de privata medieägarnas inkomster var de 15 i toppen, 10 av dem Bonnier. Näst efter Christina Hamarin som toppar listan med sina 431 275 761kr (inkomst 2004 – 2013) kommer Pontus Bonnier med 203 110 761 kr. Så samtidigt som journalistkårerna krymper växer medieägarnas kapital.

Maktkoncentrationen är ett faktum. En ökad maktkoncentration oroar Ulrica Widsell, vice ordförande för Journalistförbundet, som hellre föredrar många medieröster och medieägare som konkurrerar med varandra.  Widsell påpekar även att mediefamiljernas framtida maktposition beror på hur väl de lyckas anpassa sig till de pågående omstruktureringarna som pågår i branschen.


old economy

Illustration från presentationen “Old Economy vs New Economy”

 

Det var detta jag fann mycket komiskt när jag under fredagen på MEG fick syn på debattartikeln ”Piratpartiet köper in sig på MEG”, som återspeglar mediernas okunskap om dagens deltagarkultur och den yngre generationens prioriteringar och värderingar.

För er utan bakgrundsfakta lyckades Piratpartiet gräsrotsfinansiera (*Crowdfunding) tusentals kronor för att bekosta Glenn Greenwalds medverkan på MEG. Greenwald är journalisten som Edward Snowden läckte till.  Detta tyckte TV-branschen var mycket oroväckande eftersom Piratpartiet enligt Björn Rosengren, ordförande i branschorganisationen Film- och tv-producenter, ” står för saker som vi har oerhört svårt att acceptera, att man inte ska betala för sig på nätet ”. Rosengren har visserligen rätt, jag vill inte betala för ytlig sensationsjournalistik eller ”så här blir vädret i påsk” (när det finns en app) eller ”så här mycket tjänar de i din kommun” ja ni vet rubrikerna.

Rosengren tillhör samma generation som de tidigare personerna jag nämnde i inledningen, de som tror att vi generation millennium (födda på 80-talet fram till 00-talet) inte vill betala för oss. Piratpartiets svar är läsvärt och jag håller med Björn Flintberg, “Mediet tillhör människorna, inte medieföretagen”.

grennwald

Glenn Greenwald under MEG 2015 Foto: Emma Öhrwall

Under sitt föredrag ”Absolute Control vs Free Press” poängterade Greenwald något jag tycker alla vars åsikter likt Rosengren borde höra, ”Skapas något av värde så får ni stöd”. Så enligt mig är inte det en ”tidningsdöd” utan snarare en ”innehållsdöd” som pågår. En innehållsdöd som förvärras allt mer då de finansiella resurserna krymper och journalistkåren med den, paradoxalt nog krymper inte vinsterna till mediefamiljerna.

Något annat värt att tänka på som Greenwald belyste är medias roll, ”media skall inte tjäna makten, den skall granska makten”. Journalistik är inte som vilken vara som helst på en marknad, en fri journalistik är grunden för en sund demokrati. Därför blir jag mycket förhoppningsfull när jag ser att nya tidningar och magasin med andra ägarstrukturer och affärsmodeller växer fram. Nu senast det gröna nyhetsmagasinet ”Syre” som har en flexibel prissättning. Så här skriver Syre på sin webb:

 Alla ska ha råd med Syre, därför kan du välja pris efter din plånbok. Vi hoppas dock att du som har råd väljer ett högre pris så vi får resurser att göra en högklassig tidning.

syre gåvoekonomi

Skärmdump av tidningensyre.se

Så istället för att skylla på oss generation millennium, fråga oss och låt oss delta när innehållet skapas. Jag förstår att det är svårt för de äldre generationerna att hänga med, vi har gått från centraliserade maktstrukturer till decentraliserade strukturer där gemene kan producera innehåll, som jag gör nu exempelvis.  Vi alla kan påverka och ha åsikter, på gott och ont. Oavsett, spelreglerna är förändrade och kommer fortsätta förändras vare sig den äldre generationen vill det eller ej, frågan är bara hur länge de kan streta emot transparens, decentralisering och öppenhet, som är ledorden för deltagarkulturen.

new economy

Illustration från presentationen “Old Economy vs New Economy”

Siktet bör riktas på de äldre och deras förutfattade meningar och okunskap om den utvecklingen som nu sker och deras oförmåga att anpassa sig till denna, men siktet skall framförallt riktas på den elit som gärna hovar in miljonerna medan journalisterna sparkas. Eller förresten strunta i dem, låt oss istället skapa mediekooperativ, ekonomiska föreningar eller liknande där medarbetarna och läsarna är delaktiga och låt de toppstyrda modellerna dö ut och låt journalistiken få frodas på nytt.

Förövrigt prenumererar jag på två tidningar som jag tycker skapar värde för mig, Camino magasin (ekonomisk förening) och ETC helg och mycket snart skall jag prova Syre.
*Crowdfunding (folkfinansiering) brukar beskrivas som gräsrotsfinansiering, och är en metod där en grupp människor monetärt stödjer exempelvis projekt, välgörande ändamål och verksamheter som de vill se förverkligas. Kända digitala plattformar för Crowdfunding är Kickstarter, Crowdculture och IndieGoGo.

Källor:

Scoop nr.1 2015

Expressen 20 mars 2015

Glenn Greenwald MEG 2015

Debattartikel Piratpartiet: “Vi deltog inte på Meg för att vi hatar upphovsrätt”

Crowdfundingkampanjen Greenwald till MEG