Det kollaborativa 2015

I början av året blev jag intervjuad av Delaeko.se, som är Sveriges enda blogg om kollaborativ ekonomi (KE). I deras intervjuserie ”Det kollaborativa 2015” fick flera personer förutspå det kollaborativa året.

*begreppsförklaring längst ner i inlägget

Så vad var det som hände och hur väl stämde mina svar?

KE som årets miljölösning? – Ja

*Kollaborativ ekonomi tillsammans med *on demand-ekonomi blev årets miljölösning. Flera exempel på det är; Naturskyddsföreningens bok ”Ägodela”, IVL Svenska Miljöinstitutets konferens ”Tillståndet i miljön”, EU:s nya avfallspolitik som vill främja en *cirkulär ekonomi där resurser används mer effektivt och smart genom bland annat *kollaborativ konsumtion. Flera aktiviteter på Almedalen så som #AlmeDela samt Caminos event med bland annat framtidsministern, Kristina Persson. I SvD:s klimatpodd var Anders Wijkman tydlig med sitt budskap, vi måste vänja oss vid att äga färre prylar. I sitt vinterprat pratade även Johan Rockström om hur vi behöver förändra vår syn på ägande och förespråkade både cirkulär och kollaborativ ekonomi, som lösningen för en hållbar framtid.

 

Nådde vågen av Sharewash Sverige? – Ja

I intervjun uttryckte jag min lätta oro kring *Sharewash, när företag och verksamheter refererar till hyra och sälja som att dela. Det var bara en tidsfråga tills en våg av Sharewash skulle nå oss, internationellt har det pågått i några år. Desto mer kollaborativ ekonomi  växer desto fler vill profilera sig som gröna och godhjärtade ”delare” och deltagare med ett starkt community.

Hyra är inte låna lika lite som att köpa en taxiresa genom en app är att dela eller samåka. Företag vill gärna profilerar sig som en del av ”delandets ekonomi”, som är en diffus och flummig sammanslagning av kollaborativ ekonomi och on demand-ekonomi, men det låter fint.. Vem vill inte dela liksom? Förvirringen har till och med lett till att ordet ”delningsekonomi” finns på Språkrådets lista  för nya ord 2015. DN:s Linus Larsson gjorde en strålande analys och liksom Linus tycker jag delningsekonomi skall skrotas.

dela

Dela är att dela lika eller att dela med sig av överflöd, några exempel: dela fordon och dela kostnad  genom att samåka, dela med sig av sin kunskap via Wikipedia och dela mat genom facebookgrupper som ”Bjud en okänd vän på middag”. Det är detta som är ”true sharing” som det numera kallas i USA, vars kollaborativa ekonomi olyckligtvis var nära att drunkna i Sharewash-vågen.

Sharewash for Dummies: Vad delas och i vilket syfte? Vilken relation har parterna (jämnlika eller hierarki)? För vem skapas värde? Hur fördelas detta värde? Om det är pengar involverade hur fördelas dessa?

Läsvärd artikel för den som vill veta mer, #WeWashing: When “Sharing” Is Renting and “Community” Is a Commodity.

sharewash kollaborativ ekonomi

Foto

Plattforms kooperativ blev hett? – Nja

Jag erkänner, det var naivt att tro att plattforms kooperativ skulle ta vid, men jag var inte helt fel ute. Normen att de som skapar värde, likt den normen kring de som genererar data för digitala plattformar skall belönas därefter, växer sig allt starkare. Jag tror 2016 kommer präglas av nya former av kollaktivt ägande. Internationellt har plattforms kooperativ uppmärksammas under året men det är först nästa år jag tror detta kommer bli en snackis i Sverige, iaf för early adaptors.

 

KE hett inom akademin? – Ja

Jag efterlyste också fler studier kring både kollaborativ ekonomi och kollaborativ konsumtion. Under året har flera C-uppsatser publicerats inklusive min egen, vilket påvisar det stora intresset för ämnet. Forskarna som uppmärksammats är; Karin Bradley på KTH som blivit den svenska experten, Oksana Mont från Lunds Universitet samt Robin Teigland från Handelshögskolan i Stockholm. Studierna som gjorts hittills, tycks främst fokusera på hållbar konsumtion, hållbar stadsplanering samt affärsnytta/marknad. Jag saknar fortfarande siffror och kvantitativa undersökningar.

Göteborg Stad lät göra en undersökning där göteborgarna fick svara på frågor angående kollaborativ konsumtion, resultatet var positivt! Tre av fyra göteborgare kunde bland annat tänka sig att låna, dela och hyra verktyg!

 

Lärde vi oss av misstagen? -Ja

Genom att uppmärksamma ämnet och arbeta för dialog har vi hittills lyckats att undvika de största misstagen, sen har vi också haft tur. Vi har mycket att tacka våra väl fungerande lagar som skyddar konsumenten och samhället från att urholkas, exempelvis skattetaket på 40 000 kr, vid uthyrning av boende.  Detta gör att vi undviker att människor väljer att köpa upp bostäder för att hyra ut dem via AirBnb för att gå med maximal vinst. Personen börjar då agera mer likt ett företag/hotell men kommer undan alla regler och lagar som gäller hotell vilket bidrar till skev konkurrens. Samtidigt bidrar det till ökad bostadsbrist, då boendet inte leder till långsiktighet utan snarare till tomma bostäder men maximal monetär vinst för ägaren.

Det senaste har debatten kring dessa frågor gått mer åt en förståelse för att skatter bör vara nyanserade. Idag skattas det från första krona i Sverige när det gäller exempelvis tidsbanker och bytesringar, vilket kvävt utvecklingen och bidragit till att det knappt finns några fungerande tidsbanker i Sverige, till skillnad från både England och Spanien.

I november var jag inbjuden på en workshop om kollaborativ ekonomi, anordnad av Europakommissionen och jag uppfattade att myndigheterna var överens, att det är bättre att vänta och undersöka innan vi reglerar. Vilket kan uppröra en del då det blir ett “glapp” där vissa anses få fördelar. Jag förstår oron men hellre vänta och utreda än att strypa en utveckling som vi vill se.

 

Tog debatten fart? – Ja

I media har artiklar och reportage exploderat! Alla ville plötsligt lyfta (även kritisera) kollaborativ ekonomi. I slutet av året satte debatten igång på riktigt och fokuserar främst på skatter och hur den traditionella marknaden skall förhålla sig till kollaborativ ekonomi och on demand-ekonomi.

Under året kunde en följa den heta debatten mellan Uber och Svenska taxiförbundet med inspel av Skjutsgruppen och debatten slutade med att Svenska taxiförbundet gjorde en kupp, där de startade den fiktiva plattformen ”ShareFix” som en parodi på Uber.  Nyligen kom också ett svar från de två företagen BagHatch och TaskRunner, som väl illustrerar att det finns flera olika sätt att se på saken och förvirringen kring begreppen är stor.

I interpellationsdebatten mellan Per Bolund (MP) och Anette Åkesson (M) var båda överens att kollaborativ ekonomi och on demand-ekonomi kan främja Sveriges utveckling men bör ses över och Bolund skrev nyligen en debattartikel i GP där han tydliggör att de vill stödja möjligheten att hyra, dela, byta, låna och ge och här är Jessica Rosencrantz (M) svar. Kort innan kom ett inlägg signerat av både företag och Grön Ungdom samt MUF.

Det är många som tycker till och vill styra utvecklingen, och debatten har bara börjat. Nästa år kommer vi se flera debatter inom andra branscher, exempelvis inom hushållsnäratjänster samt frilansare och egenföretagare vars prekära situation kan komma att förvärras. Debatten kommer fortsätta handla om trygghet vs utveckling och jobb.

 

Nådde KE mainstream? – Nja

I början av året var det få som hade hört talas om kollaborativ ekonomi. Fler känner till begreppet idag och kommer i kontakt med kollaborativa verksamheter. Under året lyckades fenomenet nå längre än utanför sin innersta krets (early adaptors) och till “early majority”, nästa år förutspår jag att gemene hen kommer ha ett hum om kollaborativ ekonomi.

law-of-diffusion-of-innovation

 

Uppmärksammades KE inom politiken? – Ja

Flera politiska partier visar intresse för kollaborativ ekonomi, som nämnt innan interpellationen mellan M och MP men även motionen från Jessica Rosencrantz (M).

Finansinspektionen började i år granska Crowdfunding (gräsrotsfinansiering) dels för att kartlägga storleken av crowdfunding men även för att titta närmare på hur regelverken ser ut i andra länder. Samtidigt pågår en annan utredning där on demand-tjänster som Uber skall granskas.

I intervjun fick jag frågan, Vilken känd person i Sverige hoppas du kommer att frälsas av den kollaborativa ekonomin under året? På vilken jag svarade: Finansmarknads- och konsumentminister Per Bolund och där hade jag bannemej rätt!

Farhågor inför 2016

En av mina största farhågor är att plattformsmonopol tar över och att de människor som utför tjänster och skapar värde för företagen utnyttjas och blir likt en vara (varufiering/kommodifiering). Idag lever många i en prekär situation och denna kan komma att förvärras om det inte sätts gränser för minimilöner och förhindrar att risker (exempelvis kostnad för försäkringar och pension) faller på den enskilda människan. Ett exempel som kan leda till varufiering är Yobeeda som vill skapa möjlighet att ”dela” vikariepool. De skriver ”Kan vi dela på musik, boende och prylar kan vi kanske dela på tiden. Vi kan ju samköra! Så varför vi inte vikariepoola eller bemanningspoola med varandra?” Dock är detta människor och inte vilken vara som helst samt att dessa människor är ofta i en prekär situation, alltså saknar trygga anställningar och hoppar från korta kontrakt.

Jag är också rädd att den mellanmänskliga tilliten monetariseras, alltså vi gör inget åt varandra utan betalning. Att tjänster fokuserar på endast ekonomisk vinst vilket leder till ekonomiska relationer, istället för sociala relationer som kräver äkta tillit oberoende rating-system. Den där mellanmänskliga tilliten som borde finnas mellan grannar och vänners-vänner, guldet i den kollaborativa ekonomi. Det finns en risk att plattformarna, istället leder till minskad tillit och missgynnar integration, då en enkelt kan sålla bort människor en inte vill träffa (exempelvis AirDine). Beroende på hur tjänsterna designas kommer de antingen förhindra eller underlätta för möten mellan olika socioekonomiska-grupper.

Min andra farhåga är att de ideella krafterna slås ut av vinstdrivande företag och att de kommande regleringarna inte gör skillnad på verksamheterna, beroende på vilket värde de skapar för samhället eller hur de är organiserade, exempelvis Skjutsgruppen (samåkningsrörelse)  vs Uber (on demand-tjänst, taxiresor).

 

Kommer 2016 bli ett år av hyryra eller väntar det kollaborativa samhället?

Förhoppningar inför 2016

Fler människor förstår den otroliga bredd som finns när det gäller aktörer och verksamheter och ser värdet av dem, då de skapar olika relationer och värden för samhället. Min stora förhoppning är att vi ser hyperlokala lösningar och verksamheter, så vi slipper sitta där med några få globala plattformsmonopol i slutet av året. Jag ser fram emot att följa utvecklingen kring plattforms kooperativ och nya former av samägande och där de som skapar värde belönas.

Idag sker debatten med en hög grad förvirring där få har en djupare förståelse för de olika begreppen, vilket jag hoppas kommer komma då detta är ett måste inför nya regleringar och policys. Jag hoppas också på en nationell diskussion där vi ställer oss frågan, vilken utveckling vill vi stödja och hur ser det kollaborativa samhället ut?

Jag hoppas att vi lyckas med vårt (Kollaborativ Ekonomi Göteborg) mål att Göteborg utnämns som en så kallad “Sharing City”.

Det tycks ske ett tankeskifte, allt fler ser hur orationellt, ineffektivt och olönsamt, det är med privat ägande som enda norm och hur kul det är att möta människor. Jag känner stort hopp inför 2016!

 

Håll koll på: Slock.it , Lazooz, Loconomics, Sharing Cities, biblioteken, bostadsbolagen och så klart städerna, Göteborg och Malmö.

 

*Kollaborativ ekonomi: The collaborative economy is defined as initiatives based on horizontal networks and participation of a community. It is built on “distributed power and trust within communities as opposed to centralized institutions” (R. Botsman), blurring the lines between producer and consumer. These communities meet and interact on online networks and peer-to-peer platforms, as well as in shared spaces such as fablabs and coworking spaces (källa: OuiShare).
*Kollaborativ konsumtion: Tillgång framför ägande, tillgång till outnyttjad kapacitet samt att dela med sig av överflöd genom att hyra, dela, byta, låna och ge (egen definition).
*On demand-ekonomi: The On-Demand Economy is defined as the economic activity created by digital marketplaces that fulfill consumer demand via immediate access to and convenient provisioning of goods and services (källa: theondemandeconomy.org).
*ShareWash/WeWash: when organizations refer to renting and selling services as “sharing” and/or use terms like “community” in misleading ways. 
* Cirkulär ekonomi: En cirkulär ekonomi syftar till att återuppbygga kapitalet, oavsett om det är ekonomiskt, tillverkade, mänskligt, socialt eller fysiskt. Det säkerställer förbättrade flöden av varor och tjänster. I en cirkulär ekonomi designas produkter för att kunna återanvändas med hög kvalitet i ett tekniskt och/eller biologiskt kretslopp. Produktion och transporter sker med förnyelsebara bränslen (källa: cradlenet.se).

Vill du veta mer om kollaborativ ekonomi? Spana in min föreläsning från CSR Forum

Advertisements

Systemfel #3 står Telenors “Change” för

Igår såg jag Telenors senaste kampanj (läs desperata försök att kränga abonnemang och telefoner) med viljan att sälja en “ny” affärsmodell, som Resumé väljer att kalla det. Affärsmodellen är urdum och värre ur miljösynpunkt än den existerande affärsmodellen.

Den “nya” modellen framstår som ett sätt att få byta telefonmodell oftare, utan att behöva betala klart sitt abonnemang först. Visserligen en poäng här, trist att betala ett abonnemang på två år (vilket många väljer) när mobilens planerade livslängd gör att telefonen slutar fungera innan färdig avbetalning, även så kallat “planerat åldrande”.

Så med sin kampanj “Change” vill Telenor möjliggöra hyperkonsumtion av telefoner och har mage nog att marknadsföra detta som miljövänligt. I deras reklamvideo menar Telenor att de är miljövänliga när de återanvänder telefonerna  “sen skickas den vidare för återanvändning för att spara på miljö- och naturresurser” .  Att återanvända telefonen är bra då förlängs dess livscykel men observera att mobilen måste vara fungerande för att bytet skall vara genomförbart. Med kampanjen främjar de hyperkonsumtion genom att locka kunder att kunna byta telefonmodell varje år vilket är enligt mig genomruttet, och Greenwash!

Futerra en hållbarhetskommunikationsbyrån beskriver Greenwash enligt:

Greenwash, som också kallas gröntvätt eller grönmålning, är ett miljöpåstående som antingen är ogrundat (en lögn)
eller irrelevant (en distraktion). Greenwash kan dyka upp i reklambudskap, i PRsammanhang och på förpackningar, webbsidor och i intervjuer. Det kan handla om produkter och tjänster, såväl som organisationer eller människor. I grund och
botten handlar greenwash om att snacka mycket och göra lite, eller ingenting alls. Ett gammalt koncept som nu har klätt sig i moderna gröna kläder. Källa

I Futerras Greenwashguide prickar Telenors kampanj in flera av samtliga tio punkter som tyder på Greenwash. Ett tips till Telenor och reklambyrån Lowe Brindfors som står bakom kampanjen, läs Futerras Greenwashguide innan ni utvecklar kampanjer… Ni skulle också kunna fundera över vilket ansvar och vilken roll NI har i att “spara på miljö- och naturresurser”. 

Telenor uttrycker att den nya affärsmodellen bygger på konsumentinsikt, eftersom ” Enligt Telenors egna undersökning skulle sex av tio svenskar byta mobiltelefon oftare än vartannat år, om de hade möjlighet att göra det kostnadsfritt. ” Istället för att påskynda den linjära affärsmodellen och försöka göra den cirkulär, skulle de kunna göra cirkulära affärsmodeller på riktigt. Om det nu är så att de är seriösa i sitt miljöengagemang.

Telenor skulle kunna titta på andra företag som Fairphone och Phoneblocks exempelvis. Jag vet att Telenor i sig inte producerar telefonerna men de är återförsäljare, och har ett ansvar samt kan påverka kvalitén på framtidens telefoner, alltså produkten de säljer…

Telenor och Lowe Brindfors ni får gärna kontakta mig om ni behöver hjälp med att förstå vad riktigt miljöarbete betyder, hjälper er gärna!

Länkar: Kampanjen “Change”  och artikel i Resumé

Tidigare inlägg om mobiler och miljöpåverkan “Fairphone – luras inte av luren”

 

Här kommer kampanjen som provocerar mig så in i…

change1

 

 

change2

change3

 

Missade du Delningsdagen kan du se den här!

Igår var det äntligen dags för Delningsdagen. Vi firade Global Sharing Day för första gången i Sverige (Göteborg).

Missade du alla fantastiska talare så har du chansen att se de flesta, dessvärre blev det en miss i sändningen och våra två första talare kom inte med. Är du intresserad av Kollaborativ Ekonomi, hör av dig 🙂

delningsdagen bild

När den sista fesken är tagen.

Om inte ens politikerna lyssnar på forskarnas alarm när ska de då lyssna?

Att fiskekvoterna är designade efter fångst som tas i land är också ett stort dilemma eftersom mycket bifångst slängs tillbaka och skapar ett stort mörkertal…

Så låt oss rädda fiskebeståndet! Om du äter fisk se till att den är krav-märkt, MSC-märkt eller ASC-märkt.

Sevärt på SVTPlay och UR

lönesänkarnaLönesänkarna

Allt mindre av det växande välståndet kommer vanliga människor till del. Det har pågått i trettio år. Hur blev politikerna så överens om att göra näringslivet rikare på löntagarnas bekostnad?

encivilisationikrisCivilisationens kris

Finns det ett samband mellan världens olika kriser? Är klimatförändringar, livsmedelsbrist, finanskris, terrorhot och militarism symptom på ett samverkande globalt systemfel? Den brittiske säkerhetsforskaren dr Nafeez Mosaddeq Ahmed tar oss med på en resa där han försöker få oss att förstå sambanden mellan kriserna som hotar vår civilisation. Han menar att det bara är genom att se sambanden mellan de globala kriserna som vi kan hitta lösningar och rädda oss själva och vår planet. Dokumentären är baserad på boken “A user’s guide to the crisis of civilization: and how to save it.”

systemfelSystemfel som hotar världen

Hur fungerar egentligen vårt nuvarande samhällssystem? Bankerna tjänar allt mera pengar samtidigt som vanliga människor lever på lånade medel. En analys av dagsläget utifrån rubriker som: imperier, bankväsende, terrorism, resurser och framsteg. Vi möter tänkare som ger oss sin bild av den krisande världsekonomin och människans situation i dagens globala samhälle. Många som kommer till tals är övertygade kapitalister som är kritiska till dagens kapitalism. Hur kan alternativa tankesätt och lösningar inför framtiden se ut?

egyptenikrisEgypten i kris

Amerikansk dokumentär från 2013. Den egyptiska armén hjälpte det muslimska brödraskapet till makten. Nu gör den allt för att krossa rörelsen. Det här är historien om vad som hände bakom kulisserna fram till massakern på Ramsestorget den 16 augusti i år.

microtopiaMicrotopia

I Jesper Wachtmeisters nya dokumentär Microtopia presenteras en handfull personer världen runt som tagit compact living till en helt ny nivå i absolut miniformat. I den framväxande rörelsen för micro-boende ryms både frihetssträvan, arkitektoniska experiment och kritik mot konsumtionssamhället. Är det dags att kliva av ekorrhjulet, lämna den rådande normen kring arbete och konsumtion, sälja bostaden och flytta in i en poncho?

Röda Korset Hornsgatan – ett oväntat samarbete

I onsdags tog jag tåget till Stockholm. Dagarna spenderades i secondhand-butiker. Det var tätt mellan butikerna vilket påminde mig om London. Det är bra priser och det går att göra riktiga fynd. En av butikerna jag besökte var unik, Röda Korsets butik på Hornsgatan 56.

Butiken startades för ett år sedan. Min vän Jodie som studerar vid Röda Korsets-folkhögskola, hade berättat om butiken innan jag besökte den, trots det blev jag mycket imponerad. Den är något annat än en “vanlig” secondhand-butik. Butiksinredningen är planerad i minsta detalj och kläderna får det utrymme som behövs för att kunden ska kunna se varje plagg.

Butiksinredningens stil är ren och modern men tar man en närmare titt ser man organisationens historia. Trälådorna som kläderna exponeras i visualiserar organisationens tidigare insatser och provrummen pryds av draperier gjorda av klädsäckar.

Röda Korset skickar inte längre kläder till andra länder utan det sker enbart försäljning av kläder i Sverige. Dock kan man läsa på recyclingnet.se att Röda Korset nyligen startat ett samarbete med Nederländerna. Kläder som inte har sålts i Sverige fraktas i annars tomma blomsterbilar till Nederländerna för återvinning. Intäkterna går sedan till organisationens insatser nationellt och internationellt. Organisationen säger att man valt att satsa på de katastrofinsatser som efterfrågas. Kläder är inte längre ett av de prioriterade behoven utan istället är det rent vatten, god sanitet, möjlighet att kunna laga mat, få tillgång till sjukvård, tak över huvudet eller möjlighet till egen försörjning som behövs.

Det är inte bara butiksinredningen som är unik, utan också vilka samarbetspartners de valt till grund för verksamheten. Kläderna kommer delvis från Stockholms nattklubbar och restauranger. Det är nattklubbarnas och restaurangernas gäster vars kvarglömda kläder som säljs i denna butik. Kläderna är därför av det mer exklusiva slaget och varje plagg har handplockats hit. Kläder som inte säljs i butiken får en ytterligare chans i Röda Korsets Outlet på Skärholmen.

Visste du att

Varje år slänger svenskarna 8 kg textilavfall i soporna

För att producera 1 kg bomull går det åt mellan 7.000 och 29.000 liter vatten och 0,3 till 1 kg olja

Kläder som slängs i hushållssoporna går till förbränning

Bomull odlas på 2,4 % av världens odlingsyta

Att köpa secondhand-kläder kan “spara in” upp till 97 % av energin som går åt för att tillverka nya kläder

En kort introduktionsfilm om de två butikerna.

rödakorset7_bloggen

rödakorset6_bloggen

rödakorset5_bloggen

rödakorset1_bloggen

rödakorset4_bloggen

rödakorset3_bloggen

rödakorset2_bloggen